I am really proud to present:

VÄRLDENS BÄSTA MUSIKERBRORSA!

PS: Glöm för allt i världen inte att klicka på audio!

Totalt mörbultat men vid liv

Årets sista dag började med ett BRAK.
Jag ramlade i trapphelvetet bärandes på Lill-E.
Som tur var ramlade jag ganska långt ner i trappan, så Lill-E formligen flög ut på vardagsrumsgolvet.
Han klarade sig, men blev rädd.
Jag slog i bakhuvudet i ett trappsteg och bredhäcken i ett annat.
Så, jag mår INTE så bra.
Trodde jag fick hjärnskakning.
Pi attan, vicken skitmorgon.

Hallå???

Jag har ju nio knasbollar som är intresserade av vad jag skriver i min lilla Egotripp. För knasig är man om man följer mina inlägg, så måste det bara vara.
Men är det fler som läser?
Jag har ju ingen besöksräknare liksom.
Ja, min käre svärfar läser ju, det vet jag. Hejhej!
Men finns det fler?
Snälla, låt mig få veta om det är några till där ute...

Uppdatering efter diskreta synpunkter på inlägget: NATURLIGTVIS är "knasbollar" en oerhört positiv benämning på mycket intelligenta och klarsynta individer. MEN, den största skillnaden mellan andra intelligenta varelser och knasbollar är att knasbollar DESSUTOM har en stor portion humor och medmänsklighet som andra saknar. Med andra ord, för mig är knasbollar de allra bästa som finns!

Här ska det rensas!

Ja, mag- och tarmsystemet ska rensas från all julmat.
Här vankas det fransk löksoppa till Egokvällsmat!

Våra fina julklappar = SMYGREKLAM

Bägge våra barn är Star Warsfreak, så dessa tallrikar kommer att användas i tid och otid.

Mitt halsband kan även hängas i ett fönster så solen lyser genom glaset, färgerna blir fantastiska. Min käre make är en hopplös kvällsätare, så fort barnen somnat börjar han rensa kyl, skafferi och frys. Denna tallriken gör svullandet ännu bättre!

Glashalsbandet är handgjort av min bror och tallrikarna är gjorda av hans sambo, hon gör dessutom fina askar, bestick med skaft av lera med dekorationer (typ namn), värmeljushållare målade efter beställning, handgjorda kort osv. You name it!

Allt är sååååå fint och personligt!

Hemma igen

Själva resultatet av bowlingen pratar jag inte om.
Nä.
Men ni fattar säkert.
Jag fick ju hålla igen lite eftersom barnen också spelade *hosthost*
Nu ska jag tröstäta ris a la malta med jordgubbssylt.
Ja, sylten är osockrad.
Man får ju tänka på kalorierna liksom.

Nya tag

Efter allt lipande över en saknad bror behövde jag en skogspromenad med bästaste vännen. Hunden Simpan och virvelvinden Ulten sprang lösa och busade i skogen, härligt med vänner.
Nu ska familjen Knas strax dra i till stadens bowlinghall,
jag ska naturligtvis klå dem allihop.
Oj, vad deppiga de kommer att vara eftersom jag äger och tar ingen som helst hänsyn till mina barn när det gäller bowling.

Time to say goodbye...

Igår kväll var det åter dags att säga hejdå till min bror och hans sambo.Efter tio dagar i Sverige är tiden inne för dem att återvända till sitt liv i Riga. Lill-E och jag vinkade avsked på garageuppfarten, saknaden vällde upp i mig och tårarna kom såklart fast jag försökte hindra dem. Lill-E frågade med darrande läpp varför jag grät och jag förklarade så gott jag kunde. Lill-E´s ögon svämmade över och jag fick världens hårdaste kram där ute på en mörk garageuppfart.

Så satt vi där och grät tillsammans. För vi vet båda två att det dröjer ända till sommaren tills vi ser dessa två underbara människor igen, och det suger.

Det suger att längta efter någon man älskar.

Jag tackar min son allra ödmjukast

Han är så omtänksam, vår lilla J.
Kanske trodde han att jag skulle behöva lite ensamtid till att sitta och översätta min engelska kurslitteratur nu på morgonkvisten?
För han väckte mig 05.15,
la sig på soffan och somnade om.
Han är så omtänksam och go, min lilla J.
Nu får jag mycket gjort.
Tack och sov sött, lilla raring.

Laddar batterierna

Dags för oss att förflytta jultunga arseln,
julfirande hos M´s föräldrar.
Hans tre bröder med familjer kommer också.
Brukar vara ytterst trevligt,
så blir det säkert idag också.
Julen rockar.
Precis som hela min familj.
M fick nämnligen Guitar hero av mig i julklapp.
Alltså: Familjen Knas Julrock!

Bra juldagar

Det är inte ofta man är mätt 24 timmar per dygn.
Alla glada och nöjda.
Bra.

Nähä, om man skulle...

Fyra Janssons frestelse gjorda.
Två lite mindre med skinka istället för ansjovis.
En bauta med ansjovis till ikväll.
En lite mindre med ansjovis till i morgon.
Nähä, om man skulle ta en kopp lakritste.
Innan dammsugaren och jag tar en dans.

En tidig klapp

I dag har jag äntligen fått känna en liten "buff" av Pausans lilla fölunge.

Många gånger har jag trott att jag kaaaanske känt sparkar,

men det finns inga kaaaanske.

När det är på riktigt så bara vet man.

En ny liten individ där inne i mammas trygga kropp.

Oviss om världen här ute,

men ändå så verklig.

Om allt går som det ska så blir Pausan både mamma och mormor till sommaren.

Om allt går som det ska.

Om om inte fanns.

Att få något på huvudet

På min praktikplats har dom äckligt kaffe, dessutom kostar det femtio spänn i månaden. Pengarna e väl det lilla i detta, gott kaffe är värt hur mycket som helst.
Well, min handledare dricker istället te på jobbet. Okej, tänkte jag tveksamt.
Jag är definitivt ingen tedrickare.
Men...

Hon bjöd mig på Friggs örtte med smak av
SÖT LAKRITS.
Trubblet i kråksången är att detta te endast kan inhandlas typ tre mil bort, på City gross.
Som tur är följde världens bästa kompis med som stöd, även om hon för en stund tvekade på mitt idiotiska infall.
Att åka till City gross ett par dagar innan julafton bara för att inhandla detta te. Det är det bästa med henne, hon stöttar mig i allt även om det är helt knäppt. Detta blev en jättemysig tripp, bara hon och jag, billiga grejor, te och wokad lunch i lugn och ro. Och just det, Agnes och Darin var också på City gross, undrar om dom inte har Friggs lakritste i Stockholm?

Jag köpte fem paket av Friggs örtte.
Jag har blivit en teis.
Undrens tid är alltså inte förbi.

Det här med djur

När jag läser om denna lilla flicka med en underbar moster, börjar jag undra om flickan är som jag var då jag var fem år.
Det här med djur.
Enligt mina föräldrar lekte jag aldrig med dockor i rosa kläder utan bara med leksaksdjur eller egenpåhittade husdjur. Jag minns hur jag låtsades vara en lycklig ägare till marsvin, hundar, kaniner och hästar.
Låtsades är ordet eftersom mina bägge bröder är allergiska mot pälsdjur. Mamma och pappa förstod dock mitt enorma behov av kontakt med djur och införskaffade både fiskar och vandrande pinne till sin trånande dotter. Men det räckte liksom inte. Jag ville klappa, gosa och känna. De lät mig börja på ridskola, vilken lycka! En femårig rödtott iklädd en för stor, grön ishockeyhjälm steg in i stallet med världens största leende.
Detta har fortsatt, hjälmen e utbytt men inte leendet.
22 februari 1996 köpte M och jag världens finaste lilla hundvalp, Sammy. Om ni bara kunde känna lite av den totala lycka som infann sig i mitt hjärta...
Sammy fick efter ett och ett halvt år en lillebror, Simpan, som nu är elva och ett halvt år. Vår lilla Sammy sover gott under den finaste busken i trädgården.
Det är en stor saknad för hela familjen.
Drömmen om en egen häst är också uppfylld sedan ett par år tillbaka. Pausan är precis en sådan drömhäst som funnits i rödtottens huvud sedan trettio år tillbaka.
Jag är lyckligt lottad.
Jag kan inte leva utan djur, jag tror verkligen inte det.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, listan över mina tankar och händelser med djur är lång. Till exempel då jag en nyårsafton hittade en övergiven liten Jack Russelterrier springande på en åker. Naturligtvis stannade jag för att plocka upp det lilla livet, ensam i världen och alldeles vilse. Åkte runt till närliggande gårdar för att höra om de saknade en liten hund. Efter någon timme åkte jag förbi "upphittningsplatsen", där stod en bil med en ganska vred hundägare...
Vovven jag plockade upp var tydligen hans jakthund som drev hare på åkern, ja, jag snodde liksom hunden mitt i jakten.
Lilla kidnappade vovven var överlycklig att få se sin husse igen.
TokEgo som låter tankarna fara iväg, fantasi som få utan realistiska tankar.
Men kanske räddade jag livet på en och annan hare?

VIKTIGT MEDDELANDE TILL HELA SVERIGE!

Jag upprepar: VIKTIGT MEDDELANDE TILL HELA SVERIGE!!!
Världens bästa lillebror med sambo har anlänt från Riga till vårt land för att fira jul.
Jag är världens lyckligaste storasyrra!

Jag laddar

Ja, jag laddar.

För att orka dra till ICA och påbörja harvandet på julmatsinhandlingen.

Druckit en liter starkt skånskt kaffe.

Ätit två mackor med makrill i tomatsås (hur fanken man nu kan bli sugen på det?).

Snart bär det av...

Äntligen får man nytta av den där profylaxandningen man lärde sig då man var gravid.

LEDIGA FAMILJEN

går på jullov idag!
Tre hellediga individer: J, Lill-E och vovven Simpan.
Halvledig student: Ego
Oledig lagerchef: M

Även om jag har as att göra med skolan kommer jag att göra ett ärligt försök att vara ledig i jul, det bör man väl vara?
Det måste man liksom unna sig efter en strävsam termin, med Xarbetet och allt.
Det känns i familjen Knas att vi behöver vara lite lediga,
mysa, gosa och ett och annat slagsmål.
Som sig bör.

Oj, var blev han av?

Julbadet

Inte lycklig precis.

Huvudet sprängs...

...alldeles snart.
Har en fruktansvärd huvudvärk som känns som betong som krackelerar.
Nu är det bara två dagar kvar på praktiken för denna perioden och jag kan inte fatta att tre veckor har gått redan.
Tiden går för fort helt enkelt.

Oj fasen, kom precis på att jag glömde köpa fiskmat idag.
Dumt.
Tror ni de uppskattar en korvmacka?
Med rödbetssallad, det e ju ändå snart jul.

Titel? Jaja..

Rubrikfantasin är inte på topp i kväll.
Men mitt humör är det minsann inget fel på, glada laxen.
Helgen varit MYCKET men KUL.
Kalas för kusin E med mumsig chili con carne, gott vin och söt marcipanrackartårta. Barnen gillar verkligen kusin E och hans stora storasyrra F.
Gårdageseftermiddagen (kul ord) tillbringades hos papps med mamms för att planera julmaten. I år skulle vi verkligen dra ner på frosseriet, var tanken i alla fall. Och jahapps, när vi var färdiga med "matlistan" var den tp lite längre än vad den brukar vara...
Försöker införa något nytt varje år men verkar som om vi liksom glömmer att ta bort något...
I år har maken beställt viltpaté med cumberlandsås och mamms önskar smarrig grönkål, jag vill ha saffranspannacotta och papps vill ha potatisarna rundare än förra året.
Ja, vi kan nog konstatera att vi lär bli mätta denna julen också.
Fetare också?
Förmodligen.

Glad Lucia eller grattis på Luciadagen?

Skit samma, önskar er alla en bra lördag i alla fall.
Dagens luciakrona eller kanske stjärngossestrut går till tre universitet/högskolor som satsar på en magister/masterexamen i Vägledning och karriärutveckling!
WOW säger jag bara!
Förhoppningsvis startar denna utbildning för första gången i Svedalas historia ht 2009, alldeles perfekt för mig! Den ska jag söka och ha som en plan B om jag inte får något jobb till sommaren eller hösten, är så glad...

Igår hade jag en alldeles supermysig kväll med guldgossarna. Den stora guldgossen var på träff med andra pappor.
Vuxna män gör saker tillsammans liksom.
Gårdagens vuxenträff gick ut på pizza, öl och bakande av pepparkaksslott.
Maken kom hem vid tvåsnåret efter en trevlig kväll med gott sällskap.
Idag väntar stallets bestyr, innebandyträning, ICA, plugg och födelsedagskalas!
Men först, en helvetes massa kaffe!

Trött men lycklig

Dagarna bara rullar på.
Praktiken är precis så bra som man kan önska sig,
underbara ungdomar i alla sorter och former.
Skönt att känna att man hittat rätt i yrkesdjungeln till slut.
Familjen Knas längtar till julledighet, kanske mer än någonsin.
J och I kommer nästa fredag från Riga för att fira jul med oss och det ska bli helt underbart att träffa dom igen.
I kväll e det dags för Lill-E´s lussefest på dagis.
Han ska vara pepparkaka i år.
Förra året ville han vara kung.
Han e ett år äldre, har liksom fattat det här med lucia nu.
Klädkoderna.

Allt för showen

I morgon är det dags för J´s lussetåg i skolan.
Förra veckan berättade han att han skulle vara tomtefar.
Vid läggdax igår sa han:
- Mamma, jag ska inte vara tomtefar längre. Jag ska va nisse istället.
- Va, varför det?
- L och jag har bytt. Du vet, han var bättre på att nysa än mig.

Prestationsångesten kommer alltså redan i ettan...

Cravings

Misstänkt likt andra bruna, runda grejor jag pysslar med titt som tätt.
Jag försäkrar att detta inte har något som helst att göra med detta.

Och nu kväll...

Tre inlägg idag; morgon, middag och nu kväll.
En Egodag.
Till kvällsmat har det serverats lite försmak på julen.
Korvar, köttbullar, sill och kokt ägg.
MUMS!
Också Janssons frestelse, såklart.
Och Janssons skinkfrestelse till J och Lill-E.
Lill-E sa:
- Åh, så´n här har jag ätit på dagis!
- Oj, så´n med skinka?
- Näää, med banan.

Det är bra med nya traditioner...

Vilken bra dag det har varit.
Medan J och jag fnittrade oss igenom Väla på jakt efter julklappar med varsin milkshake var M och Lill-E och fikade mumsfika hos farmor och farfar.
Vi är alltid lika välkomna dit på fika och mysigt småprat om ditten och datten.
Det känns så underbart skönt att våra barn har närvarande mor- och farföräldrar som finns med i vår vardag. På ett så naturligt och okonstlat sätt som beskrivs som, ja, äkta kärlek.
Till J och Lill-E´s mormor, morfar, farmor och farfar:
Tack av hela våra hjärtan att ni är just ni!

Nu hemmet!

Nu är jag snart redo för jul.

Sedan Väla köpcentrum

Ingen bild.
Inga avslöjade julklappar.
Mycket folk.
Kräkkänslor.

Först städa.

Som ett brev på posten

Alldeles lysande.
Så här innan jul.
TVf-n pajjat ihop.
Ja, vad ska man annars lägga pengar på?
Men, inget ska förstöra mitt goda humör ikväll.
Iväg och lägga ett par tusingar på en ny TV,
med ett leende på läpparna.
Jajamen.
Trevlig helg på Er!

Jag är imponerad!

Jag hör ofta hur man klagar på "dagens ungdomars" attityder och värderingar.
Men jag är imponerad.
Under mina möten med ungdomar inser jag vad de har att tampas med, smått och stort.
En del så vilsna i världen en del så fokuserade.
Tuffa studier som kräver mycket, att passa in men ändå vara speciell, vara "normal" men inte för normal.
Tankarna för framtiden som snurrar runt som en tornado.
Så rädda att göra fel.
Så noga att göra rätt.
Vad kan man göra för dem?
Det finns ingen given karta som ska följas, ingen karta som kan delas ut.
Bara vägleda i detta virrvarr av möjliga kartor. Vissa vägar är knaggligare än andra.
Vissa vägar ses som alldeles för raka.
Vissa kartor finns inte överhuvudtaget. Vissa kartor vill man inte förstå att de finns.
Jag vill finnas.
För dem som behöver vägledas, för dem som bara behöver prata en stund, för dem som är glada och för dem som inte är så glada.
Jag vill göra nytta.
För dem som måste ha sina attityder och värderingar för att kunna vara en del av vårt samhälle.

Julklappinhandlingstid tack!

Det är lugnt, gott om tid.
Plötslig panik.
Vi har as att göra hela tiden.
Tänkte i mitt stilla sinne att sticka till affärscentrat i helgen.
Ja, klämma alla klapparna på lördag.
Men det var innan jag insåg att J har innebandymatch hela lördagen.
Ingen bra idé att ta med Lill-E Gangstersson till ett stort köpcentra.
Hmm.
Borde VERKLIGEN läsa en massa i helgen, skolstuff liksom vilar inte ens på helgen.
Men om jag tänker efter så brukar jag nog panika varenda jul, och det har ju löst sig hittills.
Hoppas på detta nu också.
Det löser sig nog.
Men jag blir irriterad på mig själv.
Men det är väl ett faktum, till och med för barnen.
Som Lill-E sa när jag hämtade honom igår:
-Hej fårskalle!
Men med ett leende.
Tur det.

Ett annat liv!

Lever jag nu.
Tvära kast och en givande inblick i yrkeslivet.
Från att själv styra sin tid till en annan verklighet, min framtid liksom.
Efter hämtning av guldklimparna är det läxdax och tid för att laga en näringsrik middag till söta avkommor. Hektiskt men kul och insikten om hur vardagen faktiskt fungerar.

Min praktik kan inte vara bättre. Min handledare och jag förstår varandra totalt och det är inte många människor jag känner så med. Jag uppskattar hennes sällskap och enorma kunnighet.
Kunnig på rätt sätt liksom. (Mina kära kursare vet vad jag menar med rätt sätt)
För mig känns det fullkomligt underbart att bli uppskattad för den kunskap jag införskaffat under den tid jag har studerat. Min praktikhandledare uppmanar mig att ta för mig, visa vad jag kan och visar mig den bekräftelse jag så väl behöver.
På ett sunt och utvecklande sätt.
Jag känner mig säker i min roll och vet att detta är rätt yrkesval för mig. Även om jag står inför ett vägskäl inför framtiden blir det bra vilken väg jag än väljer att ta.
Det är jag och ingen annan som styr.
Världen är öppen...

Jag är kickad!

Alltså kickad på det viset att jag idag fått en jättekick av min kära handledare!
Gött med praktik som fungerar på detta utvecklande sätt. Min handledare äger, som J hade uttryckt det.
Det är liksom på det stället jag vill jobba!
Ja, det vill jag.
BASTA!

Hoppsan!

Mobilinlägg blir lite suddiga ibland visst.
Sushin var både "klar" och god.
I morgon börjar jag praktisera hos min SYV-förebild.
Ojojoj, vad jag kommer att lära mig bra grejor!
Nu blir det Star Wars i sängen,
alltså film...

Klart!

Kvällsmaten

Efter pepparkaksbaket

Kanonkalasdag

utan att det hänt något speciellt.
Precis som bra lördagar ska vara i denna familjen.
M med en lätt betongkeps, J innebandymatch med sin mamma i kiosken. Vann en och förlorade en, helt OK alltså. E lekt med bästa gullekompisen Linsan.
Barnens kusin G varit här på eftermiddagen, stannade på trevlig kvällsmat.
Tre kusiner som äter tillsammans en lördagkväll, pratar om sån´t som man gör när man är åtta år och nedåt.
M och jag har käkat ostbricka a la sjuttiotal. Med lufttorkad skinka och hoppande djävlar.
Nu är vi trötta.
Och nöjda.
För vi är världens vanligaste och bästa familj.
Trevlig lördagkväll på er där ute i cyber!

Nopp!

Köp inte, jag reperterar, KÖP INTE termosmuggar för 29 spänn på Ö&B.
För då får man kaffe i skolväskan.
Ljusbrun, stel kurslitteratur är inte att föredra.

Jaa, så är det nog..

Tänk, vad många saker jag borde göra idag.
Jaa, tänk vad många saker jag skiter i att göra idag.

M på julfest ikväll

Och jag har lovat att inte dyka upp...
Nej, det får bli mys i soffan med smågrisarna ikväll.
Jag är storgrisen.
M på julfest måste då vara julegris.
Familjen Gris.
Att vara gris hemma hos oss innebär morgonrock, tjockstrumpor och popcorn.
Det konceptet funkar inte för julegrisen.
Nej, det får bli fingrisskjorta, kostymgrisbyxor och en julegrisslips.
Och grissnaps med grisskinka.
Grisig dag, faktiskt.

Det här med julfester då va!

Jag vill också gå på julfest.
Ha lite förväntansfull ågren över klädval.
Men nej, jag är inte välkommen på någon årlig julfest,
med tillhörande snapsar, julslipsar och hångel.
Fubbigt, som J hade sagt.
Men jag är ju en handlingskraftig kvinna.
Jag ska helt enkelt bestämma mig för något gott julbord på någon fin sylta i trakten.
Ja, sedan är det ju bara att åka dit, snoffsig och glittrande ögon, någon av dagarna här framöver.
Kanske en fredag, då har väl iaf något företag sin årliga julfest.
Låtsas att jag är en av de anställda, kanske som konsult med ett utlandsuppdrag eller nå´t.
Jag ska ljuga och tala med engelsk accent och vara någon annan hela kvällen.
En intressant person som aaaaaldig har smakat sill och Jansson förr. Kanske till och med dansa med den som verkar chefigast på festen.
Ja, så blir det nog.
För jag vill också gå på julfest.

Tack, Hosanna!

Denna fina utmärkelse har jag fått av kära Hosanna!

Jag skickar vidare till dessa:

Mina kära vänner med Hybrisvarning
Min allra bästa vän Stora lilla jag
Sus klurar
Nulle
Resenären
Ullabella (hmm, var har Ballaullabellas blogg tagit vägen?)
En älskarinnas bekännelser
(Klicka på namnen, det funkar fast det inte finns några "streck".)

JUL..

INSPIRATION!
Den kom nu när M fick upp staken i fönstret.
Han pyntar hemmet och jag pyntar bloggen.

Babbelbabbel

Nu har jag raderat tre stycken inlägg.
Det funkar inte idag.
Så nu skiter jag i detta och sätter på kaffe istället.

Till mamms

Tack för en helmysig söndagseftermiddag!
Löv jö!

Måndag morgon

Igen.
M fortfarande sjuk. Försöker övertala honom att lägga ett par hundringar på läkarbesök, men nej, han är inte medgörlig i denna fråga.
Han ska härda ut.
Jag ska inte gnälla på honom, han är ju dock 36 år. Då får man bestämma själv faktiskt.
Här kommer istället receptet på Tacopajen, som härstammar från denna underbara person.

PAJDEG: 4 dl mjöl, 2 tsk bakpulver, 0,5 tsk salt, 50 g margarin och 1,5 dl mjölk. Knö ihop och tryck ut i en form med högre kant. Jag brukar använda sockerkaksform med löstagbar kant.

SJÄLVA TACOGOJSET: 500 g köttfärs, 1 hackad gul lök, 1 påse tacokrydda, 1 dl vatten, 2 vitlöksklyftor, 3 tomater, 2 dl creme fraiche, 4 msk majonäs och 2 dl riven ost.
Fräs färs och lök. Häll i krydda, pressad vitlök och vatten. Låt puttra tills vattnet e borta. Häll över i pajformen (behöver inte förbaka pajdegen). Hacka tomaterna och lägg ovanpå färsen. Rör ihop creme fraiche, majje och rivna osten. Bred över pajen. 200 grader i ca 20 minuter. Servera hackad rödlök, majs, isbergssallad och fefferoni till.
Lycka till och hör av er och berätta vad ni tycker!

Tacopaj, Jajamen.

Hästhimlen

Två små fölungar har flyttat till hästhimlen.
Inte ens levt utanför mamma.
Två små änglaföl är någon annanstans.
Ego tänker på att naturen måste få ha sin gång.
Det måste den.

Här e de livat här e de glatt!

M är fortafarande sjuk och J har fått öroninflammation.
Lill-E har gråtit halva natten utan att vi har kunnat fatta varför.
Men nu är det morgon,
det är bättre.
Allting ses liksom lite klarare.
Snorklart, liksom

GI!

Äh, vad fasiken.
Det är bara att erkänna...

Jag är en vete-hora.

Födelsedag!

Världens bästa M fyller år idag!
20 +16 år!
Jag skulle kunna skriva om honom hur mycket som helst, han är bara så bäst, min käre make. Faktum är att han minsann bara blir bättre och bättre för varje tjugonde november som går.
Men, jag ska samtalsmetodika i Varberg så jag hinner inte lovorda honom mer nu.
Jag älskar Dig, M och världens största GRATTIS idag!

Jag är så j-a stolt!

När jag gick i åttan sa min klassföreståndare så här till mina föräldrar:
- Ja, då ska vi seeee. Ego har ju 2,4 i snitt nu, om hon bara hade kunnat lägga manken till lite mer. Ja, alltså, för mig är ju Ego en typisk 3,0:a.

Jag gick ut nian med 2,8 i snittbetyg.
Min lärare satte en "stämpel" på mig under det kvartsamtalet som jag trodde på.
Det är kanske därför jag är så j-a stolt över mig själv nu.
Jag fick högsta betyg på mitt examensarbete.

Fånigt kanske, ingen tittar ju på betyg idag.
Men det skiter jag i, JAG vet att jag kan.
Det är liksom det det handlar om.

Att cementera könsroller

Oj, detta inlägget skulle kunna bli mycket, mycket långt.
Familjen Knas är jämställda.
Alltså, vi är verkligen det.
Ändå kommer skiten smygande:
- Killar! Ni får slänga clementinskalet i slasken! Det ska inte ligga här på bordet.
- Nää, det får du göra....
- Jag? Det är ju inte jag som har ätit clementin, varför ska då jag slänga det?
- För att du är mamma.

Men, jag ger mig inte.
Inte så lätt.
Hehehe!
Våra barn ska inte växa upp och tro att det är någon som plockar upp skit efter dom.
Och de ska inte plocka upp skit efter någon annan heller.
Så det så.

Min aha-upplevelse idag:

"Each of us has the capacity to become much more than we think we can be,
if we choose to stop believing otherwise" (Harman & Rheingold)

Borta bra men hemma bäst!

Igår fisade jag till examensarbetet.
Allt för att faktiskt kunna vara helledig i helgen.
Fånigt, jag måste disciplinera mig för att vara ledig.
Undrar om det är vanligt?
Idag är det alltså mys hela helgen.
Först frukostbestyr i stallet och mockning till sju pållar.
Sedan hem för en uppfräschning.
Svärmor och svärfar kommer på förmiddagsfika,
trevligt att äntligen träffas.
I eftermiddag ska Lill-E på kalas.
Egentligen J också, fast på annat kalas.
Men han är sjuk.
Ikväll kommer mina föräldrar hit.
Och sedan är det imorgon.

FISA?

Hihi, ja precis, när jag kommer hem så ska jag FISA examensarbetet.
Inte FIXA, utan FISA.
Ingen rast och ingen ro, idag har kurs numero 11 startat.
Men en som brukligt virrig genomgång av PM och schema.
Humle, Dumle och jag var rörande överens om att vi fattade bättre INNAN kursansvarig började förklara själva upplägget.
Det är enligt henne "skarpt läge" som gäller nu.
Jamen vad skönt, tänkte jag.
Jag som har softat nu i två och ett halvt år.
Hmm, detta blir intressant.
Efter detta skarpa läge fick vi en inblick i den turkiska skolvärlden, gästföreläsare från "studie- och yrkesvägledarprogrammet" i Turkiet.
Okej...

YES!!!!!

Nu är det äntligen över!
Smärre småjusteringar som ska ordnas, som sig bör. Min opponent gav mig så mycket beröm och konstuktiva grejer att fisa så jag är sååå nöjd med dagen.
Nu ska vi ut och käka på Harrys, vin och god mat!
Perfekt avslutning på en bra dag!
Tack alla för positiva tankar!

D-DAY

Jaha, kära läsare.
Idag är det då dax för grillningen i Malmö.
Det innebär att jag snart kommer att sluta tjata om detta.
Grillning ja.
Dagen till ära har jag sminkat mig alldeles lagom forskaraktigt.
Jag har även marinerat mig själv i ACO´s hudlotion.
Om två timmar går tåget to hell.
Jag hinner dricka ett par koppar kaffe till, så jag är helt säker på att vara tvungen att kissa på SJ´s äckliga tågtoaletter.
Mot the barbecue of the year!

Fortsätter på samma tema

Då ska vi se...
Snobben-nattlinne, trosor, Darth Vader, strumpor, rödtjut, lakan, handduk, jeans, spidermanhuvan (alternativ förklädnad), påslakan, tröjor, linne...
I morgon bitti fyller jag på med sk. hygienartiklar.


Använder Darth Vader deodorant tror ni?

Jag packar min rustning

Jaha, sköna måndag.
Lill-E på dagis igen, lite magknip fortfarande.
Klart att tio dagars penicillinkur stör en liten mages bakterieflora. Det säger iaf Lill-E´s kloka pappa. Mamman däremot målar upp hemska sjukdomar i inbillningens tecken. För visst kan väl inte penicillin fräta upp magen och resultera i inre blödningar och kroniska sjukdomar? Fattar ni vad min hjärna jobbar på? Helt galet!
Nu är jag så förberedd inför Malmö som jag kan bli, i morgon bär det av.
Orkar inte läsa ett enda ord till.
Ska packa ner Darth Vadermasken så jag kan ta på mig denna på Malmö Central. Funderar även på att packa ner pluntan fylld med hemkört för att kunna ta en kaffegök till 10-kaffet. Jag har räknat ut att jag hinner med fyra kaffegökar innan jag ska grillas klockan ett. Då bör man väl ha en bra grund att stå på? Speciellt om jag struntar i att äta lunch.
Så får det nog bli.
Har ni otur så mobilbloggar jag.

Till någon i en grekisk hamn

Min pappa är i Grekland.
27 grader i luften och 23 grader i vattnet.
Skåne är idag den allra gråaste platsen i världen, alltså då vi talar väderlek.
I vicket fall som helst skickar jag idag en extra hård kram till honom på fars dag.
Inte för att vi i familjen är kramfattiga andra dagar men ändå.
GRATTIS PÅ FARS DAG DÄR BORTA I GREKLAND!

Idag skulle jag behöva:

pengar.
Ja, den ruttna sanningen är att de i stort sett är slut.
Vandrarhemmet i Malmö kommer att inkassera typ 700 skånska penningar för två nätter.
Sedan hade det varit bra om jag hade haft lite pengar att köpa mat för också under min vistelse.
Jaja, det löser sig alltid, som maken säger.
Tur att det finns reservpengar om i fall att kyl och frys pajjar ihop.
Vi får helt enkelt låna av oss själva.
I barnens skrammelburkar skramlas det inte så mycket.
Det prasslar mest, faktiskt.
Av "I owe you"-lappar.
Patetiskt.

Detta är ett alternativ!

Eftersom jag hett önskar att inte behöva närvara i Malmö funderar jag på att vara ruggigt anonym nästa vecka.

Tror ni jag kan förklä mig på detta viset?

Då bör jag väl ändå smälta in på Lärarhögskolan?

Ingen rubrik.

Och ingen text.
Alltså inget som helst inlägg av mig på bloggen idag.
Om ni undrar hur jag har haft det så läs det förra inlägget.
Precis likadant.
Fast utan fågelskitincidenten.
Till och med en fågelskit på kinden hade piggat upp mig idag.
Dagens deppord: Ågren

Skit ska skit ha!

Tillbaka i examensarbetesträsket. Jag har nu blivit tilldelad en uppsats som jag ska opponera på i Malmö på tisdag. Först ska jag grillas och direkt efter är det min tur att grilla. Livet är skit just nu eftersom jag har as att göra inför examinationen i storstan. Lill-E mår apa av penicillinen och kan såklart inte vara på dagis. Så varannan minut läser jag tilldelad uppsats och varannan leker jag med bilar eller försöker lugna orolig liten mage. Korsdrag i hjärnan.

Well, tillbaka till mitt val av rubrik:
Efter min stora klagovisa denna kväll för Herr Udda i stallet menade han att "Always look at the bright side of life " Ja, han sjöng en liten snutt i stallgången faktiskt. Mycket vackert!
Så när jag i snabb fart cyklade hemåt med vinden fladdrande i burret var jag glad och positiv. Tänkte att ja, precis så är det: TÄNK POSITIVT; DET KAN ALLTID VARA VÄRRE!
Så jag sjöng högt: Always look at the bright side of life, och precis när jag hade börjat vissla glatt så hände det!
Jag fick en fågelskit på kinden.

Jamen, tack för f-n!


Jag kryper tillbaka till träsket.

Fira a la Egofamiljen!

Examensarbetet klart, svordomsfullt och inlämnat!
Då festar vi loss med en korv stroganoff.
Precis som vanligt i Egofamiljen.
Trodde jag skulle vara överlycklig och skumpadrickande denna dag.
Skit samma, känner mig ganska trött på detta nu.
Är klar.
Efter fem månader.
Räknat ut att jag skrivit sju sidor i månaden, hysteriskt sjukt!
Tänk om man fick skriva om allt man valt att inte ta med, alla ord man har suddat och alla meningar som valts bort.
Tänk om.

Jag är mer lycklig över gårdagen.
Elva fjordhästekipage på långritt i Hallandsåsens trollska skogar.
Avsittning på en liten äng med saftigt grönt gräs till hästarna och kaffe och bullar till alla ryttare. Milsvid utsikt över Båstad och Laholmsbukten, i strålande höstsol.
Min allra godaste häst som bjuder på sig själv och spelar med öronen i väntan på något roligt.
Väl framme på gården blev vi bjudna på hemlagad höstsoppa med egenodlade grönsaker, egenkärnat smör och hemmagjord kumminost på hembakt bröd.
Härliga människor med hästdoftande kläder och rosiga kinder.
Längtar till nästa fjordhästträff, då blir det långritt på Skäldervikens strand.
Jag kan inte ha det bättre.
Jag är lycklig.
På riktigt.

Hej! Det var ett par dagar sedan!

De sista dagarna har varit helt knasiga.

Lill-E sjuk, massa röda prickar i hela munnen.

Fick penicillin i torsdags, äcklig vit sörja.

Första dagen kräktes han på hela soffan.

Stackars liten, stackars soffa och stackars städerskan.

Nu är myskillen hur piggelin som helst, vilket också innebär att han tycker det är fullkomligt onödigt att ta den vita sörjan två gånger om dagen.

Examensarbetet är just nu i händerna på snäll kompis för en sista korrläsning. Hon är haj på det där med meningsuppbyggnader och annat svenskigt. Dessutom tror jag det är bra att få det läst av någon helt oinvigd. Spännande och lite läskigt att få höra vad hon säger...

Igår var vi och firade två vackra flickor, en 12-åring och en 14-åring! Vi bjöds på underbar mat i form av vildsvin, potatis, skysås, broccoli, brysselkål, morötter och gott vin! Och tårta såklart! En långpromenad blev det minsann också!

Idag är det dags för höstens Hubertusjakt på en höstigt vacker Hallandsås! Tio stycken fjordekipage kommer att dundra fram, nåja, "flyta" fram i skogen. Efter detta (om man överlevt) ska det serveras höstsoppa! HÖstsoppa, inte hÄstsoppa!

Ser fram emot en trevlig dag, långt ifrån examensarbetet!

Ta mig tusan vad dagana känns lååånga!

Den där rackarns timmen som vrids hit och dit förvirrar mig,
varenda gång. Under en veckas tid går jag runt och säger:
- Jamen, egentligen är ju klockan blablabla!
M håller på att bli galen på mig...
Idag har M haft semester eftersom barnen har höstlov och jag lägger in spurten för att få färdigt examensarbetet.
I morgon bär det av till Varberg för ett sista handledningstillfälle. Det kan minsann gå hur som helst, bära eller brista.
Just nu är jag faktiskt mest förbannad och trött, skulle kunna skita i alltihop. Krypa in under en stubbe och gå i vinterdvala, komma fram till våren och ta nya friska tag.
Jag blir så jävla trött på att höra idiotiska kommentarer om mig själv och andra. Ta mig för den jag är eller så skit i det helt enkelt!
Svårare än så är det faktiskt inte.

Dagens dilemma fixat!

Ting, den goda fen, tyckte kanelbullar, såklart!
Jag tyckte nog pizzabullar.
M höll med Ting.
Det blev dubbel sats av vardera.
Fått rensa ur frysen, göra plats.
Kassler från 2006 är nog ändå inte så nyttigt att äta...

PMS?

Har jag missat nå´t?
Inte trodde jag att killar kan lida av PMS:
Vad vet hon som jag inte vet?
Är det hon eller jag som har IQ som en plastpåse..

UDDA PRINSESSOR!

Dagens hästutställning blev bättre än vi kunde ana!
Pausans två döttrar fick strålande poäng, så klart! Lilla Capella som ni kunnat följa här på bloggen fick 41 poäng.
HÖRDE NI DET? FYRTIOEN POÄNG!!!!!!!! NIA PÅ TRAVEN!
(Vad sägs om det, min käre Humle?)
Husse L-G ska vara stolt som en tupp över dessa Udda prinsessor, och det vet jag att han är också. Det syntes liksom på smajlet i fejset! L-G är en rackare på att visa sina hästar, hade man kunnat få stilpoäng hade han fått en drös, det kan jag lova!
Affran-baffran-lingon-saffran (som jag brukar kalla henne) fick 39 ärliga och härliga poäng. En åtta på traven kommer att vara en nia nästa sommar....
Oj, vad mycket hästprat, men som ni märker är jag en mycket stolt och glad ägare till sessornas mamma. Oj, vad glad jag är! Och ryslans stolt över att få vara med på ett hörn av Udda...
Nu vitt vin, krutonger, ost och löksoppa!
KRAM PÅ HELA VÄRLDEN!

Stallet väntar!

Tid att stalla in sex hästar inför vintern. Två ska direkt i badet, utställning imorgon! Jajamen.

Duktiga bagare!

Varsin bunke för att undvika bråk. Nybakade scones till mellis! Mammapoäng till mig!

Idag garvar jag åt sån´t här!

För att vara på den säkra sidan, liksom!

Ni som följer bloggen vet att Lill-E var febrig förra veckan.
Jag har precis blivit feberfri, inte varit halvdöd men ändå lite sådär kass liksom.
NU är det då dax för J att bli sjuk, igen.
Hosta, hosta och åter hosta.
Tur att jag pluggat dessa två sista åren, vill inte ens tänka på hur många VAB-dagar det blivit annars. Förra året var helt galet. Vid tentaperioder var ju M hemma, vi delade liksom på det.
Som sig bör.
Då fick han smeknamnet VBB av sina manliga arbetskamrater.
VBB= Världens bästa barnpassare.
Kändes kul, för det är ju absolut det man strävar efter.
Ja, att barnen ska vara sjuka så mycket som möjligt.
Min tolkning av M´s smeknamn var att de ansåg att JAG skulle ta ALLA dagar så att M kunde få sköta sitt jobb i fred.
M och jag har en annan uppfattning av att vara föräldrar (obs! plural).
Så det så.

JAG HATAR ATT VÄNTA!!!!

Ja, jag verkligen HATAR att vänta.
Vad det än gäller.
Speciellt hatar jag att vänta på handledarens kommentarer.
Just nu vet jag inte om examensarbetet är klart
eller
att jag har skitmycket att ändra.
Fifty-fifty.
BLÄ!

Idag ska jag vara en god moder och vara med J i skolan, hela förmiddagen.
Kanske jag skulle passa på att undervisa de oskyldiga barnen i svenska slangspråket.
Hehehe.

Kom bara att tänka på...

min pappa när jag läste om detta!
När jag gick första året på gymnasiet jobbade jag extra inom hemtjänsten. Då tyckte min pappa att det var dax för lilla prinsessan att börja betala hemma. Eftersom jag tjänade olika varje månad kom pappsen fram till att jag skulle betala 11% av lönen varje månad.
Ja jisses anamma, undrar hur i h-e han kom fram till just den procentsatsen?

Det ska jag fråga honom om när han kommer hem från Grekland...

Fuck you!

Igår berättade tydligen J´s fröken för klassen vad Fuck you! betyder.
För min del används uttrycket för typ Dra åt helvete!
Jo, jag kan engelska språket, hyfsat iaf.
Det kan tydligen J´s fröken också.
Hon sa till barnen att det betyder: Stick och knulla!
Hmmm.
Hoppas att hon idag har berättat vad knulla är.
Har inte vågat fråga sonen.
Tur att pappan är hemma ikväll.
(Undrar vad Dumle hade sagt på den tiden då det begav sig?)

Hur skulle NI förklara för en sjuåring vad Fuck you! betyder?

Det var läskigt

Nu har jag för första gången skrivit ut HELA examensarbetet.

Hålat det och mappat det.

Vad jag känner just nu?

Om man ruggar det kan man nog torka sig med det.

Ja, precis så känner jag.

Väntar tålmodigt på handledarens kommentarer,

finns fortfarande tid för korrigeringar.

Skit också, jag som trodde jag skulle vara stolt och glad nu.

Kommer kanske.

Ah, vad faaan...

Precis nu, nu klockan 06.20 inser jag en sak.
Jag har nog skrivit fel i analysavsnittet,
hur i h-e vet man vad som ska stå var?
Skit också!
Ska aldrig mer skriva någon uppsats!
/&%%/(=??=)()##%%##!"¤#¤%()?=?`)/%¤

Tur för mig.

Jag har feber idag. Undrar om jag inte tålde Ullaredstrippen igår.
Lill-E har varit hemma idag också.
Ruggigt frisk och pigg faktiskt.
Då vill han såklart leka med mamman.
Jag är inte en typisk lekmamma.
Men jag hade tur idag.
Lill-E ville vara Jack Sparrow, coolaste i gänget.
Jag fick vara båt.
Det passade denna mamman ganska bra.
Jag behövde bara ligga ner, med feberhuvudet på en röd soffkudde.
Lill-E sa att jag var "förfärligt kul".
Hyfsat betyg trots allt.

Vi har en misstänkt.

Börjar ana vad som felar.
Grabben ser ruggigt ansträngd ut när han sväljer.
Vill inte äta eller dricka.
Frågar jag godingen var han har ont berättar han om alla blåmärken som uppkommit sedan i somras. Och om myggbettet på foten som kliade såååå.
Ni som vet, när har det halsonda förvandlats till elak halsfluss, om det nu blir det?
När är det dax för läkarbesök? Visar det sig på typ måndag i så fall?
Tack gode för video och dvd.

Och... där sket det sig!

Jaha, så blev det.
Klockan är 03.30 och här sitter jag och tittar på Lejonkungen,
tillsammans med en febrig Lill-E som inte kan somna om.
Nu väntar vi på att Herr Skogsbärsalvedon ska lindra en varm liten kropp.
Så kanske vi kan sova lite igen.
Kanske lite tidigt att ringa mamms och ställa in Ullared?
Ullared finns kvar.
Idag blir det film och soffmys.
Lill-E, Herr Skogsbärsalvedon och jag.

Här ska firas!

Jajamen, här ska det firas!
Verkligen alltså.
Ikväll blir det ta mej fasen att tina fläskfilén och öppna en flaska billigt rödtjut.
I morgon drar mamms och jag till Ge-Kås i Ullared.
Ja, fatta vad vi firar.
Allt a la Svenssonliv, fast gånger tre.
Trevlig helg!

Hoppsan då!

Var tog bebisfölet vägen? Vad säger Humle om dessa ben?

Återkommer till bloggen då jag hittar min borttappade hjärna.

Ännu en dag

är nu slut.
Jaha, vaddå slut, tänker ni kanske, det är ju bara bolibompatid.
Ja, svarar jag då, lite irriterat och höjer frågande på mina ögonbryn.
Jamen Ego, nu ska ju sötbarnen snart lägga sig, och då börjar ju vuxentiden, menar ni.
Nu är jag ännu lite mer irriterad, för jag skulle vilja förklara och försvara mig. För det är faktiskt så att min vuxentid är mellan 04.30 och 06.15. Är det någon som tycker att det är konstigt?
Nämen snälla Ego, säger ni, vi menade inget illa, vi bara undrade om du verkligen vill gå och lägga dig tjugo i sju? Men du gör som du vill, bli inte så arg...
Amen vaddå arg? Det blev jag väl ändå inte? Det var ju ni som började terra mig för att jag tycker att dagen är slut. Eller?
Det gjorde vi väl ändå inte... Du är ju för f-n dum i huvudet!
(Utdrag ur Egohjärnan)

Produktiv

Handledaren, den gode och rara
vill nog nu iväg fara.
Varför då, ni undra
vad kan nu ha hänt?
Jo, Ego sitt resultat har sänt.

Bedrövelse med bra fortsättning

I söndags och igår tillbringade jag MASSOR med tid för att sammanställa resultatet till mitt examensarbete. Kändes lite konstigt hela tiden men tänkte att det skulle ge sig med tiden. När jag skrivit, eller krystat, ut halva resultatet, läste jag alltihop för käre maken.

Det var vid detta tillfället som jag upptäckte att allt blev fel. Hela resultatdelen kändes helt fel. Allt jobb förgäves. Det var bara att klippa sönder mitt jättestora pappersark med 83 stycken utvalda citat. Alla 83 var tejpande mycket noggrant så det var ett h-e att klippa ut dessa så det var läsbart. Jag erkänner villigt att tårarna kom. Gick och la mig, höll på att somna då jag började tänka på min metod ännu en gång. Försökte hitta en lösning.

Reste mig ur sängen och återvände till datorn i köket.

Idag har processen fortskridit och jag inser att det var nödvändigt att krisa, genom detta har jag nu funnit nya aspekter och perspektiv. Hade ett samtal med min käre handledare som faktiskt fick lite att fundera över. Nyttigt att vara lärare till en invecklad och komplex varelse som Ego. Denna gången har jag valt att lägga mitt fenomenografiska pussel på gröna papper. Jag blir glad av grönt, det signalerar att det bara är att köra på. I can see the light!

Over and out!

Denna dagens arbetspass är över.
Nu ska skola och dagis få en skräckupplevelse.
Jag ska hämta mina barn.
Osminkad och i tofflor.
Nej, ni får ingen bild,
då havererar Internet.

Stuvning?

I morse kom min älskade make ner från varma sängen, tittade in i köket och sa:
- Godmorgon, min lilla stuvning!
Stuvning?
Stuvning?
Vad menas, tror ni?
När jag tänker på stuvning så ser jag framför mig en grå, klumpig sörja.
Vågar faktiskt inte fråga vad han grundar mitt nya smeknamn på....
Men han såg glad ut när han sa det.
Dagens fundering, helt klart.

Dax för dessert

Cheesecake med hallon!

EN BRA SAK...

är att åka till sin pappa på lördagsmiddag.
Det förekommer nämnligen ett visst eko i familjens kylskåp.
Dessutom är han en rackare på att laga mat.
Och på att blanda GT.

I Lill-E´s huvud...

Jag fick en teckning av fyraåriga Lill-E.

Han förklarade:

- Mamma, jag har gjort en teckning till dig. Vågar du se?

(Viskar) Den e lite heeeemsk... (Lill-E visar sin mest mystiska min)

- Oj då, säger jag. Ja, jag tror att jag vågar...

- Det röda, mamma, det är lava. Det dör man av. Och det röda där, det är blaaaad! (Blod, fast på engelska)

- Det verkar ju farligt, eller? frågar jag försiktigt.

- Osså har gubben pickadoller, dom kan panga! Pang! Pang! Det blir bautamycket blaaaaaad!

- Men mamma, det gröna, det är gräs.

(Om man noga tittar på teckningen, kan man faktiskt se ett litet, litet område i allt blaaad som är grönt.... Så, vågar man dra slutsatsen att min son är mycket naturintresserad?)

Jappsibappsi!

Nu är fem av sex intervjuer avklarade.
Några mer påverkansfulla än andra. Ja, så kan man nog säga.
Påverkansfulla, på ett eller annat sätt.
Även om jag just nu har tappat all gnista så är jag förundrad över människors kapacitet att hantera livets alla vändningar.
Nu ska jag också hantera ett och annat.
Tur att jag har en liten skara som förstår och stöttar.
Det behövs just nu.
Och glädjas över det som händer oss, denna underbara familj och goda vänner som finns och ligger mig så varmt om hjärtat.
Jag lär mig hela tiden, en konstant lärdom, både om andra och framför allt om mig själv. Att jag ibland är stor och stark men också liten och rädd.
Ja, just det, liten och rädd.

Kolla in godingen!

Min älskling, Garderobskonsulten, har visat nästippen!
Mitt ankare i mänsklig vilsenhet!
Min räddare i nöden.
Vad hade jag gjort utan henne?

Man undrar ju!

Ser alla kylskåp ut som vårt?

Det är så här vi håller koll på våra liv, genom papperslappar i olika format, uppmagnetade på kyl och frys. Inte undra på att det ibland går åt h-e!

Blä för att helgen är slut!

Det känns alltid som om man missat att göra en massa, ja, liksom att man inte tagit vara på den lediga tiden. Men om man väl börjar tänka efter så har man faktiskt gjort massor. Bland annat så har båda grabbarna fått tälja med RIKTIGA knivar, M och killarna har myst ute i "verkstan" med sina träbitar och knivar. Jag har tittat in ibland men skyndat mig därifrån fort som attan. Mammanerverna klarar inte av knivar i älsklingshänderna. Lill-E blev eld och lågor då jag tittade in och började vifta runt med kniven i sin iver att visa mamma nyvunna kunskaper. J har snickrat ihop ett armborst, jättefin. Men dessa vapen hela tiden, jag önskar de hade täljt söta små trägubbar, precis som Emil.
Jag har skrivit på mitt examensarbete, känns motigt just nu. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, och inte hur jag ska gå vidare. Argumentation känns overkligt.
Spänningsvärk i axlar, nacke och huvud. Ja, ett kit, kan man säga. Jag kan också tala om att det blev definitivt inte bättre av att rida på en sur fjordhäst, fick sitta och tjuvhålla hela tiden. Pausan ville bara hem till stallet och sitt föl, och det kan man ju förstå. Man kan nog säga att vi helt enkelt inte var riktigt överens ikväll. Trots detta så är det otroligt avslappnande att vara med hästarna...

God middag och ett glas vitt

Jag har det så bra.

Världens bästa familj, som finns här för mig varenda sekund.

En underbar make som dammsuger, torkar golv och ställer denna underbara ros på bordet.

En ros som faktiskt symboliserar något större, något bakom vett och sans. Människorna runt omkring oss betyder mer än jag kan förklara. Dessa telefonsamtal bara för att höra om allt är okej, värmer M och mig långt in i själen.

Våra familjer bryr sig. De stöttar, förstår och glädjs med oss.

Det är lycka.

I kväll är jag ödmjuk inför livet, för man vet inte vad det bär med sig.

Jag kan och vet inte speciellt mycket, men det jag vet är av största lärdom.

Att känna kärlek inför de som står oss nära, och att veta att man är lika älskad tillbaka.

Mina tankar går ikväll till de människor som ständigt strävar. Strävar efter en tillvaro som är fylld av kärlek och glädje istället för kamp och oro. Jag hoppas att orken håller, något ljus måste finnas.

Någonstans.

Lagen om all jävlighet

I dag ska jag ha min första djupintervju kl. 10.
Jättenervös och tvivlar oerhört på min egen kapacitet.
Samtalsmetodiken är som bortblåst.
Som grädde på moset är bägge barnen sjuka idag.
M vabbar förmiddagen och hela dagen imorgon, denna eftermiddag tar jag.
Stackars killarna...
Så kära cyber, håller ni tummarna för mig klockan 10?
Känns som om det kan behövas.
Förresten, är det någon som kan något om fenomenografi? Praktiska tips?

Stök och bök i hjärnan

Petar till vansinne i examensarbetet.
Nervös.
Ska ha första intervjun imorgon kl. 10.
Hoppas, hoppas att allt funkar.
Hemmastatus:
Barnen pigga och glada. Nya Fårrrden går som en klocka.
Det gör inte Volvon, den har typ stannat. Röda Hondan uppför sig däremot.
Den hoppas nu att Volvon inte ska kunna fixas, så att Hondan inte ska behöva flytta. M har magic fingers, så sorry.....

Hemma igen...

från en helt FANTASTISK helg i Vetlanda! Kvar finns en väska med smutstvätt och en massa härliga bilder i minnet! TRE DAGAR MED BARA, BARA FJORDHÄSTAR!!!!

Underbart resesällskap och suveränt arrangemang! Bara lovord....

Har man en sån här kille i transporten ska husse L-G vara stolt som en tupp! Myckle var helgens piggaste och gladaste kille, med förlängt pipptillstånd!

Bröder

J och Lill-E bråkar a lot.

Ofta och ganska tuffa tag.

Men ibland,

kan man få njuta av en sån här bild.

Tätt ihopkrupna i soffan.

Ja, de älskar faktiskt varandra.

KAFFET OCH JAG

Vi har ett speciellt förhållande, kaffet och jag.

Zoegas gröna och Zoegas ekologiska är några av mina allra bästa vänner.

Svarta tjejer som sakta rinner ner i en varm kanna,

starka som få.

Ni vet väl att kaffe är feminint va?

Precis som att lördagar är gula?

Eller är det bara jag som tänker så kanske...

I vilket fall som helst har kaffet en stor plats i mitt hjärta, inget är så rofyllt.

I mängder, och med mjölk.

Kaos-Anna har sin favoritmugg, kukmuggen.

Favvomuggar är viktiga.

Här ser ni min.

Torsdag morgon

På något snurrigt sätt har Lill-E lyckats lägga sig PÅ mitt täcke i natt. Alltså blev jag liksom utan täcke nu på tidig morgonkvist. Lika bra att gå upp.
Idag ska Lill-E vara hemma från dagis, jag har pluggat ifatt så vi tar ledigt idag. J till skolan men inget fritids idag, det blir myseftermiddag här hemma.
Imorgon åker jag på lillsemester till Vetlanda. Riksutställning för fjordhästar, så det blir 100% häst i dagarna tre! L-G ska visa Pausans dotter nr.1 och ståtliga hingsten ska visas för förlängt tillstånd, pipptillstånd alltså, för de oinvigda.
Känns lite skumt att åka hemifrån, vara utan älsklingarna en hel helg.
Tur det finns mobil.
Hoppas nu bara att deras helg också blir bra, möjlighet finns tydligen att hämta nya bilen i morgon. Håll tummarna att den blivit klar....

Trött, och lite arg...

Ja, tänk som det kan bli.
Nu har jag skrivit färdigt delen som jag kallar "teoretiskt perspektiv",
så nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva mer, just nu.
Önskar jag fick tag i mina intervjupersoner NU, så jag kan komma vidare.
Idag har jag liksom stuvat om lite i texterna, petat lite hit och lite dit, renskrivit referenserna och bläddrat runt i böckerna.
Fotgrafering i skolans gympahall.
Bra kort på älsklingarna.
Hem och konstaterar att fröken i J´s klass tycker att alla föräldrar ska sy några jäkla kuddfodral, helst till imorgon då, enligt J.
Jag har ingen symaskin.
Kan inte skolan tänka en liten smula?
Det finns faktiskt elever på en F-9 skola som har syslöjd.
Varför inte ge en äldre klass detta uppdrag? Våra barn kunde ju baka muffins eller nå´t som tack? Kanske dessa eleverna hade tyckt att det var kul att göra nytta istället för att brodera nån jäkla hipp-hipp-hurra-flagga?
Ovanpå alltihop berättade J att en kille i hans klass bajsade på skolgården idag.
Varför?
Därför att skolans toalett är sååååå äcklig!
Detta har tagits upp med rektorn vid ett flertal gånger, inget hjälper.
Jag anser att det är sunt tänkt av denna kille!
Nu ikväll har alla männen i familjen varit på fotbollsträning och jag har hjälpt till att ta in halmen inför kallare tider!
Jepp, över 400 balar, snyggt staplade på loftet!
Godnatt!

Sunkigaste kvällsmaten

Maken var på föräldramöte i förra veckan. Först var det en trådsmal hemkunskapsfröken tillika dietist som höll föredrag om barns kost. Efter det började själva fröken/föräldrasnacket, tävlingen om vem som kunde stirra ner i bänken för att slippa bli klassförälder och sedvanligt kaffedrickande.

Så nu vet vi PRECIS vad våra barn ska äta för att må som de prinsar de är.

Så ikväll serverades barnen Billy-pizzor och gurka/majsblandning.

Det du, fröken präktigdietist!

Själv har jag trycktankat i mig de sunkiga äggmackorna som bilden visar, dövar samvetet med att det inte är vanligt bröd utan GI-rutor. Jag köper allt som det står GI på, hjärnan hade gått på allt. Tja, varför inte GI-Karamellkungen, GI-vetebrödskrans med mandelmassa, GI-chokladbollar och GI-krämbullar.

Name it and I eat it!

Jag börjar banne mig tro att jag är riktigt korkad!

Vem utför en lobotomi för en billig peng?

Alltså, sammanfattningsvis...

har helgen varit mycket bra.
Firade moster i lördags, hade mycket trevligt och blev bjuden på god mat! Kan egentligen inte fatta att det ska ta så lång tid mellan gångerna man träffas, framför allt inte då man har så himla kul tillsammans. Och det över generationerna. Likaså att sitta ner och få skratta åt vardagens trivialiteter tillsammans med människor man faktiskt älskar. Man borde liksom ta till vara på varandra mer.
Söndagen tog vi tillvara på varandra här hemma, en mysig familjedag. Garderobkonsulten fick snällt lämna yngsta döttrarna hos oss då hon skulle fara till IKEA. Vi åt spagetti och köttfärssås för att sedan klä oss varmt och traska upp i skogen, utrustade med två spannar. M och jag, fyra barn, också Simpan såklart, så skönt! Barnen hittade typ tusen svampar som skulle med hem, inte en enda var ätbar men skit i det, det var kul. Pinnar, kottar, skalbaggar, ruttna svampar och gråsuggor åkte ner i spannen.
Så ska en söndag vara!
Idag vaknade jag 04.30, gick ner, satte igång kaffet och satte mig för att skriva. Jag tackar gudarna för mitt "morgonflyt", det jag kämpat med på engelska blev nu bra och förståelig svenska. Efter alla åkt till jobb, dagis och skola körde jag till gymnasieskolan för att försöka göra lite nytta.
Nu är jag hemma, käkat lunch och kaffet har nu runnit ner.
Tillbaks till examensarbetet.

Ni har helt rätt!

Jag är helt enkelt skitkass på att blogga just nu.

Kontraster med likheter.

Skrattade för mig själv när jag satte igång datorn. På mitt "pluggköksbord", som för övrigt ser ut som ett kaos, på min Goffmanbok, ligger Spindelmannen och Mr Incredible lungt och sover.

Det är kontrasterna i mitt liv just nu.

Examensarbetet och barnen.

Överallt i "min akademiska värld" hittar jag spår och påminnelser från mina älskade barn.

När jag bläddrar i min pärm, är plötsligt en halv sida bortriven. I mitt kollegieblock är var tredje sida en vacker teckning i alla möjliga färger. När jag var i skolan sist hittade jag en legogubbe i väskan och en lila penna utan kork i mitt pennfodral.

I min akademiska värld finns ännu en sol, han som skickar SMS för att fråga hur skoldagen varit. Eller ringer för att säga: - Jag ville bara säga att jag älskar dig!

Jag har ett bra liv. Jättebra!

För allting sammanflätas,

för nog borde Spiderman och Mr Incredible vara stigmatiserade?

Vi är ett bra team.

Det är väl ändå för väl!

Nu kan man sova lite lugnare i alla fall.
Tänk att dessa får vara med över huvudtaget...
DET är för mig en stor fråga.

Prylkåt? Jag?

Detta är min nya friend.

En diktafon, coolt va?

När M har kommit hem från föräldramötet ska jag ta på svarta kroppsstrumpan och smyga ut i natten.

Med diktafonen.

Sedan ska jag, smidig som en katt *host*, smyga runt i lilla byn och inrapportera

vad jag ser i min infraröda kikare.

Detta ska min nya friend få spela upp på nästa byamöte i församlingsgården.

Jag är ju i starkt pengabehov, för tusan!

Utpressning?

Ja, vad gör man?

Försöker skriva på examensarbetet.

Dax att på ett akademiskt språk förklara Goffmans stigmateori.

Fick rådet av en kär vän att "hålla Goffman i handen",

och vara hans vän.
Detta brukar funka.

Men inte idag.

Idag vill inte Goffman, han leker med någon annan.

Mina akademiska meningar blir till svårbegriplig prosa,

där orden dansar salsa.

Vad gör man då?

Jo.

På med ridkläder och sadlar sin vackra och ständigt välmenande häst.

Med gott sällskap genom en höstdoftande skog.

Goffman kan leka bäst han vill.

Det skiter väl jag i.

Jag har ändå haft en mycket bättre dag än han.

Med Pausan behövs inga akademiska vrickningar,

hon vet ändå vad jag menar.

Utan att jag behöver säga ett endaste ord.

Hon är mumma för min själ.

BAAAADAM!

Japp, "verkligheten" bajsar en i huvudet då sonen har med sig detta papper hem från skolan!

Vem vet, till jul är det kanske dax för Kolla-barnens-rumpa-efter-mask-dagar!

Vad fanken är det som händer?

HJÄÄÄÄÄÄÄLP!
Dagarna försvinner, och jag kan inte hejda det!
Ego tänker mycket nu.
Ego vägrar nämnligen att fortsätta cementera gamla och destruktiva självbilder.
Nej, Ego följer Hazel Markus teori om "möjliga själv". I korta drag hänvisar jag till mig själv:
Jag har skapat en bild av bild av själv i framtiden som jag kallar "mitt smala själv". Detta är en positiv framtidsbild för mig. Nu när jag kämpat för att tappa några kilo närmar jag mig denna positiva "mitt smala själv", och mitt självförtroende stärks. Skulle jag däremot gå upp i vikt blir mitt självförtroende sämre och upplevelsen negativ.
Eftersom jag för några år sedan var MYCKET större, finns de känslorna och erfarenheterna kvar i Ego-hjärtat fortfarande, "mitt tjocka själv". Detta negativa förflutna gör att jag försöker undvika "mitt tjocka själv" och hjälper mig i strävan efter det positiva "mitt smala själv". När folk i dag påpekar att jag INTE ÄR SMAL, väller "mitt tjocka jag" fram och påverkar min självbild. Men däremot då folk påpekar min viktminskning blir jag stärkt i min framtidsvision om "mitt smala själv".
Det är detta jag försöker förklara. Jag VET att människan är en god, driftig, medveten varelse som strävar efter en positiv självbild. Omgivningen påverkar individens sätt att tänka på och om sig själv. Om omgivningen då påminner om dessa "negativa själv" konstant, hur ska man då kunna sträva efter ett positivt möjligt själv?
Uppdatering:
Okej, jag förstår att detta inlägg har lett till missuppfattningar...
Ibland funkar min hjärna på detta sättet, ni kan ju omöjligt veta vad jag menar. Ni ser bara vad jag skriver. Utifrån vad jag skrivit ser också jag att inlägget handlar om mitt viktkämpande, men det var inte detta jag egentligen syftade på. Vikten var endast ett sätt att relatera och förklara Markus teori. Under de senaste dagarna har jag träffat människor som kämpar med sin självbild dagligen, en kamp som måste stöttas för att ge resultat. Det var egentligen denna kamp inlägget syftade på, inte min vikt. Så stor betydelse har den inte...
Jag är så tacksam för att jag har vänner som uppmärksammar och uppmuntrar. Humle, Karoline och Ullabella ska inte vara oroliga för Ego. Jag skrev konstigt i mitt inlägg...
KRAMAR TILL ER!

Goddag yxskaft!

Ibland undrar jag hur det står till inne i Ego-hjärnan. Antar att det är lite mycket just nu, och ovanpå alltihop har väl sommarlovhjärnan inte riktigt fattat att höstterminen faktiskt har börjat. Det är så mycket som jag tycker är så kul att jag inte har vett att säga nej till, det ger mig så mycket i själen. Samtidigt så selekterar huvudet vad som skall minnas...
Detta ställer naturligtvis till det lite.
Som att jag glömde bort att dagis hade stängt idag, samma dag som jag lovat att vara med på gruppvägledning på gymnasieskolan.
Som tur är kunde Garderobkonsulten förbarma sig över Lill-E så jag kunde åka iväg. Tusen tack för detta!
På tal om Lill-E.
Ibland undrar jag hur det står till i den hjärnan också.
Kan verkligen inte en fyraåring fatta att det inte är en god idé att kissa på en studsmatta? Medan man ska hoppa på den..
Eller att det blir märke även i Garderobkonsultens fina köksbord om man rispar med sin gaffel?
Eller att man INTE kan tjuvkladda in sig med Helosansalva?
Eller att man inte ska cykla på gammelgrannens nykrattade rabatt?
Ja, listan kan göras lång.
Nu väntar jag tålmodigt på avrättning.
Min handledare ska kommentera det jag hittills skrivit. Ja, jag är nervös!
Nu borde jag ha tagit upp något ur frysen till kvällsmat, planerat övningar till gruppen imorgon, läst igenom en engelsk artikel, städat toaletten och kört ut soptunnorna för avhämtning.
Men vad gör jag?
Bloggar, stirrar ut i luften, käkar äpple och väntar på att kaffet ska rinna ner.
Goddag yxskaft!

Giltligt skäl?

Här kommer ett erkännande från Ego:

Jag kör pekfingervalsen.
Det är faktiskt så.
Jag kan inte skriva på ett sån´t där "flygande" sätt, ni vet,
när fingrarna svischar på tangentbordet.
Mitt examensarbete ligger nu risigt till.
Om ni tittar noga på mitt pekfinger kan ni se en spricka i min silvriga nagel.
Om jag använder pekfingervalsen, som jag är van vid,
inser ni denna stora risk.
Den kommer att brytas....
Nu tvingas jag skriva med långfingret istället och det tar mycket längre tid.
Risken är att jag får "gå upp" med mitt examensarbete 2009 istället.
Tror ni min handledare förstår?
Det måste ju ändå vara ett giltligt skäl?

Tips från coachen

Öppna bag-in-boxen INNAN ni målar naglarna.
SÅ jäkla kul är det inte att måla dem, igen...
Fast det hade väl du redan koll på, Hosanna?
Förresten Dumle, kan man inte göra äpplevin?

Still alive, I think...

Bra dag.
Näst intill död.
God natt.
Ting är en lyckost!

Torka med fullt flöde!

Det känns som om jag inte har något att skriva om.
Det händer ju liksom ingenting.
Jag sitter här i min examensgrotta och rynkar pannan.
Ändå har det faktiskt hänt ganska mycket hos familjen Knas sedan i tisdags,
när man väl tänker efter.
J har börjat träna jiujitsu, tränar på sin fallteknik på varenda matta vi äger.
Lill-E har ritat tatueringar med tusch på armar, händer och kinder.
Vi har köpt en "ny" bil, hämtas på torsdag.
Igår var jag på gymnasieskolan för ett första planeringsmöte inför gruppvägledning.
M verkar ha fått en släng magkatarr, stackarn! Fullt upp på jobbet...
Bokat tid med instruktör till ridningen på söndag, kul kul!
Och i allt detta så har vi tvättat, städat, skrattat, handlat, bråkat, skola, kramats, dagis, promenerat och allt annat man "gör".
Vi är nog en ganska typisk familj, ups and downs.
Om 1/5 timme drar jag till Varberg för ett första handledningsmöte...
Oj, undrar hur jag mår sedan?

Mitt i gröten

Synen av köksbordet vittnar om framsteg.

Framsteg som lyder funna teorier, vettigt upplägg, argumentation,

kloka gubbar och gummor.

Dagen varit förlösande,

vänlig bibblan-farbror som gillar lite utmaningar...

Ursäktar mig eftersom blogg-inläggen blir färre

och konstigare.

Jag är nämnligen i en bubbla just nu.

Och det tänker jag tillåta mig att vara ett tag framöver.

Huvvet fullt av snor!

Ja, precis så känner jag mig.
Plus lite ynklig.
Febrig.
Hostig.
Minsann att jag ömmar i lederna.
Stackars, stackars mig.
Ändå är jag uppfylld av dagens möten.
Kära vänner som kan lyfta upp ett förkylt humör.
Tunga, nödvändiga saker har fyllt förmiddagen,
gamla frågetecken har rätats ut och nya skapats.
Det är väl därför det kallas skola?

På väg hem från skolan!

By the way...

• Igår blev getinghysteriska Ego stucken! Den lilla j-a getingen kröp in under byxbenet och borrade in äckelgadden i Egobenet. M tyckte att jag skulle sluta släppa in andra i byxorna...
• Igår fick jag också värsta ångesten över "redan-gjorda-examensarbeten", Dumle tröstade. Skit samma, jag kommer att göra MIN grej av detta. Är på väg mot en egen nisch, tror jag i alla fall.
• Min make är den snyggaste jag vet, är för tillfället inte i behov av något som helst frikort.
• Tack för jobberbjudandet Sus! Fattar eleverna skånska?

TRETTIOFEM, NOLL

Var är åldersångesten?

Trodde den skulle komma som ett käckt litet brev på posten.

Nähä, då är det väl bara att fortsätta njuta av att vara nöjd med livet,

precis som det är.

Fick mumsfillibabbadoftande parfym i tjusigt paket.

Superbra, eftersom Ullaredsparfymen trallar på sista valsen.

Fint armband också, minsann!

Fint väder och i kväll drar älskade maken och tanten till stan för efterlängtat krogrunda!

Fredag eftermiddag

Förmiddagen har jag ägnat åt mina böcker, som sig bör. Varit på gång emellanåt att läsa PM för kursen men avstått i sista sekund. Tror det kallas överlevnadsinstinkt.
Hämtade två glada killar på skola och dagis, klarade av ICA utan större problem.
Nu kom fikabesök!
Bye bye!

God natt!

Nu lägger jag undan datorn för idag.
Hittar ändå inte de rapporter och dokumentationer jag febrilt letar efter.
Ska ringa runt imorgon, fråga och be.
M har fått välja TV-program.
Det betyder att jag blir killad på ryggen.
Sådana regler har vi här i familjen Knas.

Magkniiip..

Kursansvarig har idag skickat ut ett PM för kursen Examensarbete.
Magknip.
Tror inte att jag ska läsa det fler gånger.
Undrar om de behöver nyanställa på Coop?

NU har skolan börjat på riktigt!

Det vet man alldeles säkert eftersom J varit hemma från skolan pga läskig hosta!

Dock stack vi till stan en sväng, jag införskaffade en top, två nagellack och ett par jeans (en storlek mindre:) än vad jag brukar)!

Resten av dagen har brottningsmatchen med INLEDNINGEN fortskridit, i sakta mak. Befinner mig just nu i ett välbekant vacum, been there before!

Well, I hoppas på att it soon will gå över. Måste träna lite på engelskan eftersom man kanske bör ha med någon vetenskaplig avhandling skriven on an another spåk i sitt examensarbete. Ja, ni hör så långt jag kommit i någon small aktiv part of my brain!

M vill i stort sett ALDRIG åka in till staden, likt tjuren Ferdinand trivs han bättre häääär. Men, i morse sade älsklingen, lite försynt, att han hade ett ärende in till stan efter jobbet och skulle därför komma hem lite senare.

Tre gånger per år har M ärende in till stan.

Veckan innan min födelsedag, mors dag och innan julafton.

Lustiga sammanträffande va?

EFFEKTIVITET

Påbörjat INLEDNINGEN på mitt examensarbete.
Tog fyra timmar att skriva en A4-sida.
Snacka om krystat och skrivkramp.
Hoppas att det blir förlösande imorgon.
Är det någon som har något bra tips, icke innehållande
alkohol eftersom jag hämtar barnen på eftermiddagen.
Ser så rackarns illa ut med rosémustasch.

Förlåt, men rådjursjakten är över!

I alla fall i skogarna runt vår lilla by.

Rådjur och övriga vilddjur har flytt.

Hur detta kan komma sig?
Därför att jag förmodligen har skrämt dem över den skånska gränsen.
Hur?
Jag tror det kan kallas för nå´t i stil med cykla-rundan-i-skogen-det-fortaste-Ego-kan.
Efter jag följt J till bussen så pressade jag lufttrycket till max.

Ja, jag tror jag flåsade så att trycket föll i hela bygden.
Stolt som attan över resultatet.
Byebye, alla djur!
Och förlåt då då, alla jägare...

Hallon-frossa!

Nu trodde ni väl att det skulle dyka upp ett läckert recept

på någon smarrig hallontramspaj och maräng va?

Nej, här är man halvt desperat, förstår ni.

Tycker ni hallonen ser smått vitaktiga ut?

Det är rätt, mina kära vänner...

Idioten sitter och trycker in frusna hallon.

Osockrade.

Undrar om tårtfan har surnat i slasken...