MINISEMESTER-RAPPORT!!!

Ja, mini och mini, det kan man ju ifrågasätta eftersom vi skådat djur från hela världen! Vi har haft en supermysig helg i Norrköping! Kolmården är ju bara helt fantastiskt! Tårarna sprutade på mig när delfinerna gjorde entre, och M skakade smått på huvudet och undrade än en gång hur det egentligen står till innanför allt mitt permanentburr! J var såååå nöjd över sitt födelsedagsfirande tillsammans med bästa kompisen. Familjen vi åkte tillsammans med är så lätta att umgås med och vi har samma humor. Det är härligt att vår vänskap fortfarande består fast våra liv nuförtiden är fyllda med barn, jobb, studier och husbygge. Givetvis underlättar det ju att våra barn trivs utnärkt ihop! Tillbaka till Kolmården:

E sprang som en galning i backarna på Kolmården, att han endast fick ett skrapsår tycker jag var snyggt jobbat med tanke på de hastigheter han höll. M och jag var beredda på att ringa en ambulanshelikopter när han damp i backen, vi var säkra på att tänderna skulle ryka all världens väg, men ännu en gång lyckades "snutis" undkomma allvarliga skador! Höjdpunkten för nu sjuåriga J var att lyckas klappa en ROCKA! Total lycka!!!! E som hade en tidig ambition att klappa en haj började istället gråta av rädsla för dessa stooora bestar, han var fullt nöjd med att klappa kamelen som godtyckligt smaskade på det plockade gräset. Och ja, kära läsare, M åkte linbana precis som han ville!

Jag måste säga att jag är imponerad av noshörningar! Hur kan dessa stora klumpiga och buffliga skapelser inge ett sådant lugn som jag tycker de gör? Jag ville naturligtvis förmedla mina varma känslor till mina barn, men E påkallade högt och tydligt min uppmärksamhet för han hade minsann något annat att visa mig. En magnifik och alldeles vanlig fiskmås som flög på den blåa himlen! Jaha, vad är en noshörning mot en fiskmås???

I safariparken skrattade J så han nästan kissade i byxorna då vi blev "anfallna" av strutsarna! Lejon, vargar, björnar, giraffer och alla möjliga andra djur fick vi se! Jag befann mig i sjunde himlen, såklart! E såg hur många ankor som helst i "vattenhålen", precis sånna som finns i dammen vid ICA-affären!
Som ni hör så har vår mini-semester varit hur bra som helst för oss allihop!
/Ego

DESTINATION KOLMÅRDEN!

Nu har jag varit en duktig student, kan ni tro! Att jag fick VG på förra kursen har nog inneburit en liten knuff för motivationen. Att jag fick G på tentan var tydligen så här: G+ på ena frågan och VG på den andra. Summasummarum blev det ett G på hela tentan, betygen känns väl rättvisa??? Skit i det nu, jag fick ju VG på kursen som helhet...

Jo, duktig student var det ju. Jag har pluggat mellan 03.15 och fram till familjen vaknat. Nej, jag ställde inte klockan utan vaknade och bestämde mig för att vara lite präktig och konstruktiv. Detta för att jag ska kunna åka på lill-semester med familjen! Vi ska nämnligen åka till Afrika, eller jag menar egentligen Kolmården! Det är faktiskt nästan som Afrika, och vi ska bo på hotell i Norrköping, som för övrigt nästan är som Kapstaden. Ja, det är faktiskt så, med lite fantasi blir allting mycket roligare.

Gosiga och underbara J fyller SJU ÅR i morgon! Tänk att min bebis är sju år (konstigt, eftersom jag inte blir äldre...)! Detta ska firas med pompa och ståt på Kolmårdens djurpark tillsammans med goda vänner och deras barn! Jag har bakat Kärleksmums till älsklingen, tårtljusen är nedpackade och glädjen står högt i vårt normalhöga tak! Lille E ska klappa hajarna och mata rockorna, M ska tvunget åka linbana och jag ska nog bara njuta, och passande nog förläggs fikatid vid den söta fjordhästen som visas på hemsidan...

Ja, detta ska bli jätteroligt!

Återkommer med resultatet av resan!

AFRIKARESA

Idag har jag tillbringat två timmar i en chatt där man behandlat föreställningar om kvinnligt och manligt ledarskap. Seminarie numero tvåso är alltså avklarat....

Jag kan tala om att dessa timmar var TRÅKIGA, jag hade mycket hellre följt med E och hans morfar (min pappa) till Afrika. För idag avseglade dessa två kompisar iväg med en stor båt till Afrika, mot stora äventyr i ett annat land. De träffade jättemånga olika djur, det var varmt och skönt och så klart mycket spännande! De windsurfade över höga vågor på öppet hav, ramlade i vattnet ett par gånger, men vad gjorde det? Hajar, delfiner och bläckfiskar som följde E och hans morfars surfande över de afrikanska vågorna.

Medan jag satt och pestade i ett seminarie satt två kompisar på stranden och fantiserade om en annan värld, en värld långt, långt borta. Jag är avundsjuk! Jag hade också velat följa med, jag hade inte behövt varken synas eller höras. Tyst och osynlig hade jag bara lyssnat och följt med på denna underbara fantasiresa tillsammans med en fyraåring och en sextiotreåring...

Godnatt!

VET DU MAMMA? JAG ÄLSKAR DIG SOM EN MAN!

Denna kärleksförklaring får jag då och då från yngste sonen, härligt va? Det är liksom hans mått på MYCKET! Denna helgen har varit som en GottochBlandat-påse. Fredagskvällen tillbringade jag tillsammans med byns andra mammor. Gott att äta (Primadonnaost med fikonmarmelad t e x MUMSFILLIBABBA), gott om skumpa och skratt. Halvfull och mätt vinglade jag hem och somnade som en stock vid 23.30. Barnkalas med hamburgare, glass och ballonger på lördagen, kvällen grillihilli (läs grillfest) hemma hos garderobskonsulten och sambo. Återigen halvsnurrig och mätt! Men jisses, vad härligt det är med massor av barn som leker utomhus, rosiga om kinderna och trollfötter (trollfötter=gullegossarnas beteckning på M´s fötter när han klippt gräset barfota). Söndag: premiärridning på världens finaste och tjockaste häst! Red bara i hagen för att lilla Capella skulle vänja sig vid denna säkert smått bisarra syn. Capella fick eld i baken och hade stor cirkusuppvisning i akrobatik, med inslag av roadracing eftersom hon låg ner i kurvorna! Satt sedan på filt i trädgården och smorde in både träns och sadel, M höll sällskap med gott kaffe och mysigt småprat. Ordentliga maken undrade om man inte borde rengöra sadeln innan den infettas? Min bästis med hornen, ni vet hon som e rackarns varm, satt på bästa parkett idag också, vilket resulterade i att man inte alls behöver använda tramsigt sadeltvål innan. Det blev ju för tusan blankt ändå!

Fick G på min fylletenta (vill man veta mer om detta så gå in på hybrisvarning.blogspot.com)! Fast jag intalat alla andra, inklusive mig själv, att jag endast strävat efter ett G så infann sig lik förbaskat en besvikelse när jag fick resultatet. Vad e det för fel på mig? Kan jag inte bara "glida igenom" och vara nöjd? Bästa maken påminde mig om att jag faktiskt haft E hemma hela tiden, studietid har det varit ont om, så jag borde vara helnöjd över ett G. Ja, det borde jag verkligen! Summasummarum har alltså ännu en helg försvunnit, den har varit glädjande och batteriladdande (kan det bero på mängden alkohol....) Oj, jag höll på att glömma! DUMLE ÄR TILLBAKA I SVEDALA! Ska ringa henne så fort telefonen funkar igen, måste höra allt om kiltar och sexpipor, oj, menar så klart säckpipor!

1. Grattis till den nya mästaren i freestyleflygning!

2. Grattis till mig själv för en avklarad tenta! BRA JOBBAT!

3. Humle, har du överlevt jogging och sänghalm?

4. Flöjtsnuttan! Önskar dig lycka till; tro bara på dig själv!

5. C! Välkommen till bloggvärlden!

Dagens positiva ord är utvalda av M:

Det är i motvind och inte i medvind som en drake stiger

Kan en pojke ha en röd cykel?

Ja, det kan dom, i allra högsta grad! Vem har sagt att dom inte kan ha det? Är blå, grön och svart de färger som är vigda till pojkar? Idag har J fått en för tidig födelsedagspresent av mormor, morfar och oss, och kan ni gissa vad???? EN RÖD/SILVRIG CYKEL! Lyckan är total då detta underverk, i hans ögon, dessutom har TRE växlar och HANDBROMS!

Jag blev så arg på mig själv för att jag undrade om han kanske skulle bli besviken över färgen, tänk om han skulle säga att det var en "flickcykel"? (Dessutom, snacka om i-landsproblem...) Jag är en sådan människa, och mamma, som verkligen inte vill cementera knäppa föreställningar och myter hos mina barn. Dessa vedertagna "sanningar" om vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Dessa begränsar både barn och vuxna! Jag vill inte att J och E ska tro att det finns fjuttiga saker som hindrar dem att leva som de individer de verkligen är, om det så gäller att jobba som VD eller bära en rosa mössa med rött hjärta på. Allt är möjligt! Nu när jag läser om ledarskap samlar jag på kunskaper om rättvisor och orättvisor som jag ska förvara väl, en dag vill jag kunna bidra med detta till mina barn. Ja, det hörs kanske som en utopi om att kunna förändra världen och kanske är det så. Men jag har ändå en vision om att kunna bidra med en liten snutt mot en tro på individens kapacitet. Målet med "uppfostran" måste väl ändå vara att barnen växer upp till att bli människor som med ett empatiskt förhållningssätt är redo att möta världen?

Ändå står jag där på morgonkvisten och sminkar mig, försöker se lite pigg och käck ut inför dagens bravader. När sönerna frågar varför jag ritar på mina ögon säger denna mamma (som hatar allt vad som könssegregering handlar om) att det är något som mammor gör! VADDÅ GÖR? Ritar på ögonen? Det är f-n inte konstigt att barnen tycker att vuxna är knäppa och bestämmer sig för att inte "köpa" allt vi säger. Eller när pappa säger att öl bara är för vuxna och är farligt för barn, vaddå då, varför dricker pappa något som är farligt? Jag måste säga att jag älskar att mina killar ifrågasätter vad vi säger och gör, jag uppmuntrar dem! Min förhoppning är att de inte som vuxna blir "ja-sägare" som accepterar saker utan att fundera varför saker och ting förhåller sig som de gör. Nä, jag tror minsann att det är våra barn, inte vi som klipper, nej, hugger av navelsträngen.

Min älskade son är så stolt över sin nya, blanka, röda cykel!

/Ego

BEHOV?

Tänk vad en helg kan fullkomligt rusa iväg! Nu sitter jag här ännu en söndagkväll och funderar över var tiden tog vägen. Maken sa nyss så här: - Fy vad denna dagen har gått fort! Jag har inte fått gjort någonting vettigt alls.

Sekunden efter säger han så här: - Nämen, vad säger jag? Inte gjort något vettigt? Jag har ju varit med mina barn hela dagen!

Detta är ett sådant tillfälle som jag känner hur ofantligt mycket jag älskar min man...

Vad har då detta med vald överskrift att göra?

Jo, vi har allihop behov som ofta är så komplexa att vi inte ens kan förstå dem. Jag har ett behov av att känna ett sån´t där lyckorus som ibland riktigt rusar genom kroppen. Som ikväll efter en riktigt god grillmiddag hemma hos min pappa, då pappa, M, storebror och J spelade fotboll. Lill-E, min mamma och jag gick ner till stranden. Jag och lurv-vovven satt på en sten och tittade på Lill-E och hans mormor då de sprang i vattnet, kastade tång och skrattade. Stranden var tom och havet hade sagt godnatt för denna dagen. Då känner jag ett lyckorus.

God natt!

Uddas Capella

Jaha, då har L-G döpt lilla snäckan till Uddas Capella. Hon är världens gulligaste och mycket social! Mamma P är lugn och sansad, slötittar på alla bilar som tvunget ska stanna och titta! Här kommer lite ögongodis till er också!

MITT EGET LILLA KAOS!

Vem är det som hela tiden stökar till det på detta viset? Det måste vara någon som smiter in i vårt hem och slänger runt skor, svärd, kläder och diverse prylar. Bilden visar tyvärr inte en engångsföreteelse utan ett konstant förhållande. Till saken hör att vi är FYRA personer! Hur i hela fridens namn kommer det att se ut när gullegossarna är tonåringar? Dessutom vet alla som varit tonåringar själva, att med "ton" följer fotsvett. Kära läsare, kan ni tänka er vår hall om 10 år? Det kommer att vara imma på rutan, frätskador i hallmattan och familjen kommer att ha tårar i ögonen konstant av svidet! Nej minsann, det får bli ordning på torpet! Jag ska istället för att läsa Retorik i sommar anmäla mig till en kurs i ORDNING OCH REDA! (Mamma och pappa skulle bli superglada!)

Var tillhandahålls denna form av grundläggande kunskap? Det vet jag....

I ett stort härligt, vitt hus här i byn. Där bor min själsfrände och kalaspuffsgoda vän K.A. Hennes familj består av en sambo, en hund och fem barn. Kaos? NO WAY! Jag har kommit på ännu en sak som jag e avundsjuk på: K.A.´s garderober. Jag har bara ett ord för dessa: perfektionism. Hon skulle tjäna hundratusentals kronor på att bli garderobskonsult! Bra idé va?

I vilket fall som helst har jag problem, det kan man tydligt se. Jag har insett att jag har skilsmässotrubbel när det gäller skor. Ni vet hur minnen kan nagla sig fast i en människa. -Åhhh, kan inte slänga de skorna, de hade ju J på sig första gången han cyklade! Jisses, vad fånig jag kan vara! Ska fundera på hur jag ska tackla detta problem, men förändring behövs! Eller jag kanske ska önska mig en städerska i födelsedagspresent?

LEDARSKAP

Igår började jag en ny kurs, ledarskap på distans.

Nytt universitet med ny plattform som ska läras in, nya namn och nytt sätt att genomföra seminarier på. Igen. Pricken över i är att jag köpt fel bok, såklart den som ska examineras på MÅNDAG! Flitiga och steget-före-jag som brukar ha stenkoll har tagit fel på upplaga....

Som tur är har jag fått en ny bästis. Mina andra bästisar är för tillfället hemskt otrogna, så jag har också skaffat en ny vän. Denna nya bästis sitter då och då på min axel, är röd, brännhet, har horn, svans och en liten söt gaffel i sin hand. "Bästis" löste mitt litteraturproblem: -Läs det du har, chansa, håll för öronen och hoppas på det bästa!

Jag ska lyda min nya bästis eftersom hon kommit på många bra saker. Mamma Scans köttbullar, pulvermos, färdigskivat grovbröd, Findus tomatsoppa och att man kan tjuvsopa med en liten kvast istället för att dammsuga!

Tillbaka till ledarskapet. Här lägger man ner tid och ork på studier på högre nivå om ledarskapets komplexitet i detta nya samhälle. Hur viktigt förtroende är, karisma, pedagogik och lyhördhet inför omgivningen och hur allting hänger ihop för att på ett effektivt sätt driva ett vinstgivande företag. Sekunden efter ber man snällt sina barn att tvätta händerna innan maten och som svar får man: -DUMMA MAMMA!

Tjenamoss verkligheten! Mina gullegossar har tydligen fått nya bästisar dom också! Va kul! Då kan vi leka alla sex!

Trots våra nya bekantskaper är nog livet ganska bra ändå. Förståelsen är stor för J´s tillfälliga dåliga humör, det är hans tur att ha feber och halsont, han är ju faktiskt världens goaste kille som vill så väldigt väl.

Lilla fölet mår bra, springer i full galopp runt mamma som äter och äter. Lilla svansen far runt som en propeller och älgbenen lever ett eget liv! Andra saker som är bra är att älskade maken har fått en välförkänt löneökning och att min papps har kommit hem från Grekland, brun som en pepparkaka, som sig bör!

Godnatt! (speciella godnattkramar till Porr-Humle och Lady Dumle)

LYCKA!

UDDAS LILLA C!

Man blir ödmjuk inför livet...

22.15 fanns inga tecken på att min underbara P skulle föla. Gick hem, ställde klockan på 00.30. Upp och traskade iväg med min första-hjälpen-hink, två telefonnummer till veterinär med jour.

Nog kunde jag skymta något blött och litet där längst bort i hagen! När jag rundat hagen förstod jag varför den nyblivna mamman trampade av och an och gnäggade dovt: fölisen var på fel sida elstängslet! Aldrig någonsin har mina tofflor varit så snabba, stängde strömmen och återvände till mor och dotter(!) Hjärtat bankade så hårt så hårt i mig, nervös över hur P skulle reagera med mig i hagen. Lyfte upp tråden och föste försiktigt in denna blöta, gruffande och helt underbara lilla föl. Två timmar tillbringade jag i hagen för att laga staket, leta upp efterbörd (tur att jag kom ihåg att köpa ficklampan), leta efter C´s första bajs och berömma P för en enastående insats! Mina fötter var blöta och stelfrusna men så varm i hjärtat har jag inte varit på länge...

P´s spenar var så ömma att hon först inte ville låta C dia, så jag var tvungen att hålla P och faktiskt skälla lite på henne för att C skulle få i sig den första, så viktiga mjölken. Nu funkar det bra! P föser med "stoskrik" på C tills hon hittar rätt, hon har ännu inte riktigt förstått att spenarna inte sitter mellan P´s framben!

Korten är tagna 06.30, solen har precis börjat värma denna nya lilla kropp. Lyckan är total då C gör sina första krumbukter och testar sina ben! Att få höra henne dricka mjölk med slurpande och gnuffande, stora klunkar ger henne den energi hon behöver för att möta sin första dag i livet...

VÄLKOMMEN!

Akuten, min kärlek och vaxproppar!

Tyvärr kunde det onda inte vänta tills imorgon. Klockan 11 for E och jag till akuten. M och J på innebandy-avslutning med bowling(?) och hamburgare. På akuten var det tomt i väntrummet, det framkom ett litet hopp om att detta skulle vara klart på ett litet knix! Doppade rumpan i väntrummet och blev inkallade. Då log jag fortfarande... Sköterskan stack in tempen i E´s öra, konstaterade tempen och gick. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför man blir invisad i ett undersökningsrum när det ändå inte händer någonting! Vi satt där i en och en halv timme innan Herr Doktor kom! Hur i hela fridens namn ska man kunna kräva att en fyraåring ska låta bli röda knappar, använda-nålar-spannen, ultraljudsapparat, tungspatlar och kräkpåsbehållaren? Varför kunde vi inte fått stanna i väntrummet med TV och leksaker? CRP togs av käcka syrran med de käcka röda glasögonen och sedan blev vi bortglömda. E somnade i min famn, vilket resulterade i en bamsestor dräggelfläck på mitt vänstra bröst och en snorplätt på axeln. Stackars liten E, trött och ont i halsen! Efter ytterligare 40 minuter och en dörrglänt blev vi upptäckta och hemskickade.

Väl hemma var J som alla solens strålar! Han hade haft såååååååå kul på avslutningen, vann över TRE stycken! Stor dag för min älskade Jolle-bolle-busunge! När det blir vår och solen värmt som idag blir snygge maken fullkomligt galen i grillen och i diverse ogräsplockande. Han e bäst och jag kan sitta och bara titta på denne underbara människa som jag skulle ge mitt liv för. Jag är så kär i honom, min bästa vän sedan 20 år tillbaka.

Hästnytt: Lika optimistisk i morse, som de senaste femton, cyklade jag till hagen. Inget föl, men stora fina vaxproppar! På em började även mjölken droppa! Så idag har jag inhandlat en ficklampa och jag tror minsann att det blir nattvak i hagen!

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!

Tur att M har en pannlampa...

Jag hoppas så att jag kan lägga ut en bild på fölis imorgon! Fortsättning följer.

ATT FÖRFLYTTA BERG

Nu är minsann allting möjligt! Efter jag funderat på vad jag skrev i mitt förra inlägg insåg jag att jag skulle ge rumpan en dust! Klockan nollåttanollnoll åkte gympadojjorna på och jag gav mig iväg i raskt takt! Ja, jag gick tills jag var utom synhåll för byborna och sedan spurtade jag! Faktum är att jag orkade mer än jag trodde och sprang (läs jogga i sakta mak) rundan jag tänkt. Stolt som en tupp och röd som ett stopptecken i ansiktet hade jag massor med ny energi efter en uppfriskande dusch! Ja, jag tror minsann att jag springer en tur imorgon också! Fast då ska jag inte dricka fem muggar kaffe innan, det kluckar liksom så rysligt, man blir nästan sjösjuk! Målet är inte att springa runt i Göteborg som min vän Humle, personligen anser jag att hon o maken ska nöja sig med sänghalmen...

Men det är klart, det kanske blir ännu roligare med en medalj om halsen!!!

Det som fått mina tårar att trilla idag, var den underbara lilla Bambi som Dumle fotograferat och lagt ut på bloggen! Vilken underbar varelse! Miljoner känslor forsar genom kroppen när nytt liv finns överallt i naturen, från grodyngel till nya Bambisar!

05.45 cyklade jag till tjocka hästen med hopp om en liten fölunge, men nej! Stackars P ser ut som en bakpotatis med fyra tandpetare i. Hon e sur och irriterad och vill absolut själv bestämma var jag ska rykta henne, jag gör som hon vill och inser att det inte är lönt att försöka bestämma över en stackars högdräktig fjordhäst. Hela eftermiddagen har vi varit hos kompisar och myst, druckit kaffe och hjälpt till att plantera en häck! M har ju jobbat tio år på en plantskola så han lös minsann upp då han åter fick stor spade i ena handen, whiskey i andra och jord under naglarna! Ja, summa summarum har denna dagen varir bra trots att E och jag har ont i halsen, ibland måste man fokusera på det goda och vänta med det onda tills doktorn har öppet på måndag!

KRAM TILL HELA VÄRLDEN (förrutom den där idiotgubben i Österrike!)

NU KÄNNS DET BÄTTRE!

Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp! Undrar om det fanns lika mycket elaka idiotvirus i Lönneberga? Det tror inte jag! Nej, om man inte var sjuk så man dog, var det nog mest toffelskav, svart snyt, tandvärk och halm på konstiga ställen! I a f mår jag lite bättre nu, liten E vaknade och ville ut och leka! Så jag är inte lika säker på att han har leukemi, hjärnhinneinflammation eller blodförgiftning längre! Min kära mamma har bidragit till att lugna ner mig, tack för att du älskar mig och mina barn, mamma!
Pratade med min kära vän K idag, hon berättade att hon inte är avundsjuk på folk längre! Det är ju en befriande känsla! Jag började fundera på om jag är avundsjukt lagd? Vad är jag avundsjuk på? Det e klart, jag måste ju erkänna att jag e lite avundsjuk på de kvinnor vars rumpor inte fortsätter röra sig när de stannat. Jag är också lite avundsjuk på de kvinnor vars bröst inte lever egna liv, nedåtliv alltså. Samtidigt är ju jag som jag är, face the fact eller ut och spring. Helt plötsligt är jag ganska glad för både rumpa och bröst!!!! Den dag jag möter en löpare som ler ska jag fundera på att ut och springa!
Nej, egentligen är jag faktiskt bara avundsjuk på de som kan leva ett ganska "normalt" liv. De som inte oroar sig hela tiden utan njuter av alla stunder i livet, detta är något som jag måste öva på. Jag har ju faktiskt allt jag någonsin önskat mig.....
Kramar från en hästluktande burrtant till mina kära vänner Humle och Dumle!

TRÅKIGASTE JAG VET!

Det är klart som klaraste korvspad! Nu har ju hela familjen varit friska i EN HEL VECKA så det är på tiden att elaka fisvirus hoppar på igen. Godingen E vaknade med 38.1 i feber och jätteledsen. Jäkla skitdag! Min oro spinner iväg som värsta tornadon och maken M försöker övertyga om att det bara är en vanlig förkylning. Nu ska jag svära igen: JäklA GOOGLE för att man så lätt kan få information om alla hemska sjukdomar som finns, just nu har E allihop.... Och igen: jäkla mig själv som inte kan låta bli att febrilt leta symtom och verkningar! Så trött jag blir. Så nu sitter jag här bredvid en sovande liten kille med världens gulligaste "nappljud" och storebror som VERKLIGEN vill att lillebror ska med ut och gunga! Och eländes elände, grädde på moset är att hästrackaren fortfarande kniper, måste vara en illbatting till hingstunge där inne! I vilket fall som helst hoppas jag på bättring i denna familjen, nu vill jag att mina barn ska få vara friska, fräkniga, brunbrända, glada, sand-i-håret-iga, gräsfläckiga och glada. I går, när E var frisk gjorde han en rolig upptäckt, om man blåser jättemycket med ett sugrör i mjölken blir det jättehärliga bubblor! Eftersom jag är en pedagogisk mamma uppmuntrade jag honom friskt medan pappa M var redo med sin kompis Herr Wettex-trasa! Säger som Bert: Tack och hej leverpastej!

I´m waiting....

Inget föl i natt heller. Min fjordhäst P var uträknad till igår och nu tycker jag att detta är supertrist! Klockan var kvart i sex imorse när jag småsprang (pust o stön) till hagen för att kolla men, nejdå, P tittade på mig som om jag var totalt dum i huvudet! Hon såg t o m arg ut för att jag väckte henne med mitt toffelklapprande...

Detta är tydligen en djurplågardag, S (godhjärtade, gosiga lurvvovven) åkte i badet. Husse badade och jag fönade och klippte. Men titta så fin han blev! När han försöker smita iväg så där ljudlöst byterhan namn till Ulven Backa-Fjöl, en urhund med åldriga instinkter som att fly från fetvadd i öronen och schampo/balsam. Det här med balsam tycker S inte e speciellt manligt...

Som föräldrar har vi idag tagit ett STORT steg: vår busiga, supersöta fyraåring E har idag åkt till en kompis och blivit LÄMNAD där! Jag undrar hur lång en navelsträng egentligen kan bli? Men jisses vad konstigt allting blev nu då, det var ju M som lämnade honom, inte jag! Fast nog finns det en "osynlig" navelsträng mellan en pappa och hans barn, denna pappan sitter och tittar på telefonen hela tiden, beredd att fara ut i bilen för att snabbt som blixten hämta hem den lille skyddslingen! Denne världens bästa pappan gör allt för sin familj, ikväll ska han fodra sin fru och barn med karré och bakad potatis. Karré grillas dagen till ära under ett ytterst charmant parasoll inköpt för 249 kr på Jysk, eftersom det ösregnar.

Förresten! Här kommer en hälsning till min mamma: Mot en bättre skinka!!!!!! På balkong!

Förresten! Här är minsann en till pappa oxå: LÄMNA GENAST GREKLAND O KOM HEM!!!

Jaha, hörs imorgon!

Första gången!

Första gången är alltid spännande, nervöst och pirrande kul eller läskigt! Har just skapat min egen blogg, tjolahoppsanhej! Jag är en sån där som fram tills nu bara har läst andras, ni vet, en sån där som alltid finns men inte syns...
Inspirerad av goda vänners tankar om ditten och datten, kul och allvar, har jag nu skapat mig en egen blogg! Som ni förstår av namnet så är det precis vad denna blogg kommer att användas till. En egotripp där jag får skriva om det JAG tycker är viktigt eller oviktigt. Jag ser fram emot detta på ett lite konstigt sätt, jag tror nämnligen att min egotripp kommer att visa om jag är en optimist eller pessimist....
Återkommer förmodligen om två minuter...