Ta mig tusan vad dagana känns lååånga!

Den där rackarns timmen som vrids hit och dit förvirrar mig,
varenda gång. Under en veckas tid går jag runt och säger:
- Jamen, egentligen är ju klockan blablabla!
M håller på att bli galen på mig...
Idag har M haft semester eftersom barnen har höstlov och jag lägger in spurten för att få färdigt examensarbetet.
I morgon bär det av till Varberg för ett sista handledningstillfälle. Det kan minsann gå hur som helst, bära eller brista.
Just nu är jag faktiskt mest förbannad och trött, skulle kunna skita i alltihop. Krypa in under en stubbe och gå i vinterdvala, komma fram till våren och ta nya friska tag.
Jag blir så jävla trött på att höra idiotiska kommentarer om mig själv och andra. Ta mig för den jag är eller så skit i det helt enkelt!
Svårare än så är det faktiskt inte.