Jag är imponerad!

Jag hör ofta hur man klagar på "dagens ungdomars" attityder och värderingar.
Men jag är imponerad.
Under mina möten med ungdomar inser jag vad de har att tampas med, smått och stort.
En del så vilsna i världen en del så fokuserade.
Tuffa studier som kräver mycket, att passa in men ändå vara speciell, vara "normal" men inte för normal.
Tankarna för framtiden som snurrar runt som en tornado.
Så rädda att göra fel.
Så noga att göra rätt.
Vad kan man göra för dem?
Det finns ingen given karta som ska följas, ingen karta som kan delas ut.
Bara vägleda i detta virrvarr av möjliga kartor. Vissa vägar är knaggligare än andra.
Vissa vägar ses som alldeles för raka.
Vissa kartor finns inte överhuvudtaget. Vissa kartor vill man inte förstå att de finns.
Jag vill finnas.
För dem som behöver vägledas, för dem som bara behöver prata en stund, för dem som är glada och för dem som inte är så glada.
Jag vill göra nytta.
För dem som måste ha sina attityder och värderingar för att kunna vara en del av vårt samhälle.