Dagens altanpyssel

Jag är så glad över vårt lilla, nya bord a 249:-

Ah, dra åt pipsvängen!

Nu tycker jag allvarligt talat att det verkar vara en god idé att gräva ett stort jäkla hål som jag kan hoppa ner i.
ÖÖÖÖ, skittråkigt.
Hjälper inte ens med nya dynor till trädgårdsmöblerna.
Vi ses till hösten, typ.

Idag som idag

Killarna utfodrade med pasta och korvstroganoff.
Ätit så de kommer att sjunka som stenar.
Jag med min isbergssallad kommer att flyta runt som en boj.
Nu drar vi till das beach.

Rivstart a la GI

Nu får allt Ego ta nya tag!
Unna mig hit och unna mig dit.
RIVSTART!

Börjar med ett pass på Årrbi!

Måste öva

Jag har gått tre fucking år på högskola.
Fatta hur många löpmeter text jag har skrivit.
Dessutom bloggar jag och håller på att skriva en del på FB.
Nu kommer ett avslöjande.

Jag kan inte skriva på ett tangentbord.
Bara med pekfingervalsen.

Nu till själva problemet.
Jag söker ju lite jobb nu och tänk om de ber mig skriva något på datorn.
Måste öva på att skriva lite mer flashigt och flytande så jag inte verkar vara en wannabe.
Hur var det nu man höll på de där tippexövermålade tangenterna på maskinskrivningen i åttan?

Dagens memo

Klipp inte gräsmattan barfota.

Dagens projekt

Dagen vigs åt en av våra altaner.

En av våra altaner.

Det låter som om vi bor på ett slott.

Detta får bli en "förebild", hoppas på en "efterbild" inom det snaraste.

Dagens utflykt

Cyklat med grabbarna till grannbyn och plockat jordgubbar. Jajamensan.

Dagens fundering

Idag ska jag klura på vad jag strävar efter i mitt liv.
På något sätt känns det lite för enkelt för mig att säga att jag strävar efter att min familj och jag ska vara friska och lyckliga.
Det blir liksom lite för stort. För visst måste det finnas en massa "småsträvor" för att nå fram till en "storsträva"?
Vad är då "småsträvor" för något?
Är det att ha mat för dagen eller är det att kunna köpa relativt onödiga statusprylar? Eller kanske det är att få tillfälle att reflektera över tillvaron och det liv man lever?
Jag tror att en av mina strävor är att sluta sträva, vara tacksam över det jag har och sluta analysera varenda tanke och handling.
Men å andra sidan kan jag också ifrågasätta varför ska man alltid vara tacksam?
Mitt ständiga sträv att alltid göra de rätta sakerna gör att det rätta kanske inte alltid är det rätta för just mig.

Vilka strävor har ni?

Jag har gjort det igen!

Snart 36 år och bränner mig varenda sommar. Men barnen var välsmorda. Duktig mamma.

Oj, vilket jobbigt liv.

Bjärehalvön är så sandigt och blött.

Ehhh, klargörande

Alltså.
Nä, jag får nog avsäga mig Sus beröm, tyvärr.
Jag körde bil och husvagn, M körde efter på sin motorcykel och hjälpte mig komma på plats på campingen. När det var dax för hemfärd kom min papps och hjälpte mig koppla på husvagnen. Jag är inte rädd för själva körandet men däremot kopplandet.
Skräcken är att se vagnen köra om en på väg ner från Hallandsås!
Huga.

Tänk, ändå va!

Camping ensam med barnen innebär ett uppmålat scenario av smärre katastrofer.
Totalt onödigt.
Våra barn är superduperduktiga.
Och galna.
Jag skulle kunna åka iväg vilken sekund som helst igen!

Gasvarning

Ljuvligt att vakna i en husvagn. Speciellt då vi åt kebabpizza igår. Vitlök sådär dagen efter passar inte skitbra i en husvagn.

Campingliv

Är smutsiga barnafötter och bra böcker. Pulvermos och ljummen korv är en kulinarisk rättighet. Grabbarna och jag njuter men längtar efter den underbara M.

Okej då!

Barnen hyfsat friska.
Då drar vi på årets första camping.
Barnen och jag.
M har egentid hemma.

Jag säger som alla andra: GLAD MIDSOMMAR!!!

Midsommarvädret i Skåne är precis som vädret på julafton.
Skönt att slippa alltför omväxlande väder.
Puss på er allihop!

Pimpning pågår

Familjen Knas nyinköpta husvagn är från 1987.

Förra ägarna är 81 resp 79 år och har haft Klimpen sedan den var ny.

Dynor och gardiner är original, och eftersom vi inte är någon "rosa" familj pågår nu en strid.

Striden är mellan mig och symaskinen.
Helt plötsligt får jag enorma flashbacks från syslöjden.

Ruggigt.

Ångest

Dax att face the facts.

Ställde mig på vågen med hjärtat i halsgropen.

Ni vet, så där så man till och med drar in magen och inbillar sig att man ska vara ett par hekto lättare...

Katastrofen uteblev, ett halvkilo upp trots vete och utebliven rasta-fläsket-övningar.

Idag ska GI-viktkoll åter bli min bästis!

Finns detta behovet i släkten, på något vis?

Om Hosanna har en kan det ju inte vara helt fel.
Kanske vi möts på vägarna i sommar.
Tattarlådesläkten.

Till Hosanna

Med sorg i hjärtat. Den fina verandan är borta.

Tur jag har läst rehabiliteringskursen!

Man möter olika svårigheter då man är belagd med kryckor.
Jag har vägledningssamtal med mig själv och coachar mig till bättre humör.
Det jag kommit fram till är att jag nog måste köpa en husvagn.

Kandihappad

Fick helt ohappandes en stor fjordhäst i flyktförsök på lilla foten.

Natten har INTE varit god, ont så in i H-E!

Snälla vännen skjutsade till akuten, inget brutet, men farbror doktorn la

huvudet på sniskan och förstod patientens oerhörda smärta.

Söta J passar upp sin mamma och frågar om han ska puffa mina kuddar.

Lill-E snor mina kryckor när jag sitter på toa.

M säger att söta foten påminner om elefantsjukan.

Livet är fullt av överraskningar!

Fem dagar på en helg

I fredags tog jag min examen.
Bjöd gästerna på smörgåstårta och hallon/rabarberkaka till kaffet.
Och bubbel och vin, såklart.
Den dagen unnade jag mig kolhydraterna som varit så efterlängtade.
Bra där?

Det blev både smörgåstårta och hallon/rabarberkaka över.
Så jag har unnat mig hela helgen.

Helt plötsligt ställde min hjärna in sig på detta "unnande" och helgen innefattade både måndag och tisdag. Inte smörgåstårta och hallon/rabarber, men godis och bröd.
Det straffade sig genast på vågen.
Idag börjar jag om!

Utslagen

Men jag kommer snart igen, med full kraft.

Nybakad studie- och yrkesvägledare!

Oj, vilka underbara kommentarer jag fått på förra inlägget.
Blir så glad att jag nästan börjar gråta.
Tack!

Fredagen var underbar.
Släkt och vänner i en salig blandning, barn som springer in och ut, prat, skratt och bubbel.
Jag är så tacksam över de människor som finns i min närhet, de har stöttat mig hela vägen.
Tack allihop för allt ni gjort för mig!

Hmmm...

Examensdag.
Lärarmiddag och mingel.

Examensdag innebär vita kläder.
Ego i vita kläder.
Katastrof.

Så där dagen innan

Dagen innan examen.
Tre års studier är slut.
Finito.

Trist.

Trött, trött och trött

Stackars Lill-E fick bigbautaont i lilla örat i natt.
Doktorn ordinerar Kåvepenin i dagarna fem.
Själv mår jag som en rutten mango.
Stor och mjuk, lite grön och rödsvullen med små svarta prickar. Observera detta förtydligande: Prickarna är inte pormaskar utan sådana som dansar framför ögonen av trötthet.

Snorig är jag också, och jätteont i halsen.
Det är faktiskt jättesynd om Lill-E, och mig....
Ja, stackars oss.
Ska dessutom åka till Väla och fixa presenter till lärarna, examen på fredag ju.
Tips någon?