Bedrövelse med bra fortsättning

I söndags och igår tillbringade jag MASSOR med tid för att sammanställa resultatet till mitt examensarbete. Kändes lite konstigt hela tiden men tänkte att det skulle ge sig med tiden. När jag skrivit, eller krystat, ut halva resultatet, läste jag alltihop för käre maken.

Det var vid detta tillfället som jag upptäckte att allt blev fel. Hela resultatdelen kändes helt fel. Allt jobb förgäves. Det var bara att klippa sönder mitt jättestora pappersark med 83 stycken utvalda citat. Alla 83 var tejpande mycket noggrant så det var ett h-e att klippa ut dessa så det var läsbart. Jag erkänner villigt att tårarna kom. Gick och la mig, höll på att somna då jag började tänka på min metod ännu en gång. Försökte hitta en lösning.

Reste mig ur sängen och återvände till datorn i köket.

Idag har processen fortskridit och jag inser att det var nödvändigt att krisa, genom detta har jag nu funnit nya aspekter och perspektiv. Hade ett samtal med min käre handledare som faktiskt fick lite att fundera över. Nyttigt att vara lärare till en invecklad och komplex varelse som Ego. Denna gången har jag valt att lägga mitt fenomenografiska pussel på gröna papper. Jag blir glad av grönt, det signalerar att det bara är att köra på. I can see the light!