Efter allt lipande över en saknad bror behövde jag en skogspromenad med bästaste vännen. Hunden Simpan och virvelvinden Ulten sprang lösa och busade i skogen, härligt med vänner.
Nu ska familjen Knas strax dra i till stadens bowlinghall,
jag ska naturligtvis klå dem allihop.
Oj, vad deppiga de kommer att vara eftersom jag äger och tar ingen som helst hänsyn till mina barn när det gäller bowling.
1 kommentar:
Hej!
Fy fan vad sorgligt med din brorsa!!jag fick ett par tårar i ögat själv...
Skicka en kommentar