I am really proud to present:

VÄRLDENS BÄSTA MUSIKERBRORSA!

PS: Glöm för allt i världen inte att klicka på audio!

Totalt mörbultat men vid liv

Årets sista dag började med ett BRAK.
Jag ramlade i trapphelvetet bärandes på Lill-E.
Som tur var ramlade jag ganska långt ner i trappan, så Lill-E formligen flög ut på vardagsrumsgolvet.
Han klarade sig, men blev rädd.
Jag slog i bakhuvudet i ett trappsteg och bredhäcken i ett annat.
Så, jag mår INTE så bra.
Trodde jag fick hjärnskakning.
Pi attan, vicken skitmorgon.

Hallå???

Jag har ju nio knasbollar som är intresserade av vad jag skriver i min lilla Egotripp. För knasig är man om man följer mina inlägg, så måste det bara vara.
Men är det fler som läser?
Jag har ju ingen besöksräknare liksom.
Ja, min käre svärfar läser ju, det vet jag. Hejhej!
Men finns det fler?
Snälla, låt mig få veta om det är några till där ute...

Uppdatering efter diskreta synpunkter på inlägget: NATURLIGTVIS är "knasbollar" en oerhört positiv benämning på mycket intelligenta och klarsynta individer. MEN, den största skillnaden mellan andra intelligenta varelser och knasbollar är att knasbollar DESSUTOM har en stor portion humor och medmänsklighet som andra saknar. Med andra ord, för mig är knasbollar de allra bästa som finns!

Här ska det rensas!

Ja, mag- och tarmsystemet ska rensas från all julmat.
Här vankas det fransk löksoppa till Egokvällsmat!

Våra fina julklappar = SMYGREKLAM

Bägge våra barn är Star Warsfreak, så dessa tallrikar kommer att användas i tid och otid.

Mitt halsband kan även hängas i ett fönster så solen lyser genom glaset, färgerna blir fantastiska. Min käre make är en hopplös kvällsätare, så fort barnen somnat börjar han rensa kyl, skafferi och frys. Denna tallriken gör svullandet ännu bättre!

Glashalsbandet är handgjort av min bror och tallrikarna är gjorda av hans sambo, hon gör dessutom fina askar, bestick med skaft av lera med dekorationer (typ namn), värmeljushållare målade efter beställning, handgjorda kort osv. You name it!

Allt är sååååå fint och personligt!

Hemma igen

Själva resultatet av bowlingen pratar jag inte om.
Nä.
Men ni fattar säkert.
Jag fick ju hålla igen lite eftersom barnen också spelade *hosthost*
Nu ska jag tröstäta ris a la malta med jordgubbssylt.
Ja, sylten är osockrad.
Man får ju tänka på kalorierna liksom.

Nya tag

Efter allt lipande över en saknad bror behövde jag en skogspromenad med bästaste vännen. Hunden Simpan och virvelvinden Ulten sprang lösa och busade i skogen, härligt med vänner.
Nu ska familjen Knas strax dra i till stadens bowlinghall,
jag ska naturligtvis klå dem allihop.
Oj, vad deppiga de kommer att vara eftersom jag äger och tar ingen som helst hänsyn till mina barn när det gäller bowling.

Time to say goodbye...

Igår kväll var det åter dags att säga hejdå till min bror och hans sambo.Efter tio dagar i Sverige är tiden inne för dem att återvända till sitt liv i Riga. Lill-E och jag vinkade avsked på garageuppfarten, saknaden vällde upp i mig och tårarna kom såklart fast jag försökte hindra dem. Lill-E frågade med darrande läpp varför jag grät och jag förklarade så gott jag kunde. Lill-E´s ögon svämmade över och jag fick världens hårdaste kram där ute på en mörk garageuppfart.

Så satt vi där och grät tillsammans. För vi vet båda två att det dröjer ända till sommaren tills vi ser dessa två underbara människor igen, och det suger.

Det suger att längta efter någon man älskar.

Jag tackar min son allra ödmjukast

Han är så omtänksam, vår lilla J.
Kanske trodde han att jag skulle behöva lite ensamtid till att sitta och översätta min engelska kurslitteratur nu på morgonkvisten?
För han väckte mig 05.15,
la sig på soffan och somnade om.
Han är så omtänksam och go, min lilla J.
Nu får jag mycket gjort.
Tack och sov sött, lilla raring.

Laddar batterierna

Dags för oss att förflytta jultunga arseln,
julfirande hos M´s föräldrar.
Hans tre bröder med familjer kommer också.
Brukar vara ytterst trevligt,
så blir det säkert idag också.
Julen rockar.
Precis som hela min familj.
M fick nämnligen Guitar hero av mig i julklapp.
Alltså: Familjen Knas Julrock!

Bra juldagar

Det är inte ofta man är mätt 24 timmar per dygn.
Alla glada och nöjda.
Bra.

Nähä, om man skulle...

Fyra Janssons frestelse gjorda.
Två lite mindre med skinka istället för ansjovis.
En bauta med ansjovis till ikväll.
En lite mindre med ansjovis till i morgon.
Nähä, om man skulle ta en kopp lakritste.
Innan dammsugaren och jag tar en dans.

En tidig klapp

I dag har jag äntligen fått känna en liten "buff" av Pausans lilla fölunge.

Många gånger har jag trott att jag kaaaanske känt sparkar,

men det finns inga kaaaanske.

När det är på riktigt så bara vet man.

En ny liten individ där inne i mammas trygga kropp.

Oviss om världen här ute,

men ändå så verklig.

Om allt går som det ska så blir Pausan både mamma och mormor till sommaren.

Om allt går som det ska.

Om om inte fanns.

Att få något på huvudet

På min praktikplats har dom äckligt kaffe, dessutom kostar det femtio spänn i månaden. Pengarna e väl det lilla i detta, gott kaffe är värt hur mycket som helst.
Well, min handledare dricker istället te på jobbet. Okej, tänkte jag tveksamt.
Jag är definitivt ingen tedrickare.
Men...

Hon bjöd mig på Friggs örtte med smak av
SÖT LAKRITS.
Trubblet i kråksången är att detta te endast kan inhandlas typ tre mil bort, på City gross.
Som tur är följde världens bästa kompis med som stöd, även om hon för en stund tvekade på mitt idiotiska infall.
Att åka till City gross ett par dagar innan julafton bara för att inhandla detta te. Det är det bästa med henne, hon stöttar mig i allt även om det är helt knäppt. Detta blev en jättemysig tripp, bara hon och jag, billiga grejor, te och wokad lunch i lugn och ro. Och just det, Agnes och Darin var också på City gross, undrar om dom inte har Friggs lakritste i Stockholm?

Jag köpte fem paket av Friggs örtte.
Jag har blivit en teis.
Undrens tid är alltså inte förbi.

Det här med djur

När jag läser om denna lilla flicka med en underbar moster, börjar jag undra om flickan är som jag var då jag var fem år.
Det här med djur.
Enligt mina föräldrar lekte jag aldrig med dockor i rosa kläder utan bara med leksaksdjur eller egenpåhittade husdjur. Jag minns hur jag låtsades vara en lycklig ägare till marsvin, hundar, kaniner och hästar.
Låtsades är ordet eftersom mina bägge bröder är allergiska mot pälsdjur. Mamma och pappa förstod dock mitt enorma behov av kontakt med djur och införskaffade både fiskar och vandrande pinne till sin trånande dotter. Men det räckte liksom inte. Jag ville klappa, gosa och känna. De lät mig börja på ridskola, vilken lycka! En femårig rödtott iklädd en för stor, grön ishockeyhjälm steg in i stallet med världens största leende.
Detta har fortsatt, hjälmen e utbytt men inte leendet.
22 februari 1996 köpte M och jag världens finaste lilla hundvalp, Sammy. Om ni bara kunde känna lite av den totala lycka som infann sig i mitt hjärta...
Sammy fick efter ett och ett halvt år en lillebror, Simpan, som nu är elva och ett halvt år. Vår lilla Sammy sover gott under den finaste busken i trädgården.
Det är en stor saknad för hela familjen.
Drömmen om en egen häst är också uppfylld sedan ett par år tillbaka. Pausan är precis en sådan drömhäst som funnits i rödtottens huvud sedan trettio år tillbaka.
Jag är lyckligt lottad.
Jag kan inte leva utan djur, jag tror verkligen inte det.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, listan över mina tankar och händelser med djur är lång. Till exempel då jag en nyårsafton hittade en övergiven liten Jack Russelterrier springande på en åker. Naturligtvis stannade jag för att plocka upp det lilla livet, ensam i världen och alldeles vilse. Åkte runt till närliggande gårdar för att höra om de saknade en liten hund. Efter någon timme åkte jag förbi "upphittningsplatsen", där stod en bil med en ganska vred hundägare...
Vovven jag plockade upp var tydligen hans jakthund som drev hare på åkern, ja, jag snodde liksom hunden mitt i jakten.
Lilla kidnappade vovven var överlycklig att få se sin husse igen.
TokEgo som låter tankarna fara iväg, fantasi som få utan realistiska tankar.
Men kanske räddade jag livet på en och annan hare?

VIKTIGT MEDDELANDE TILL HELA SVERIGE!

Jag upprepar: VIKTIGT MEDDELANDE TILL HELA SVERIGE!!!
Världens bästa lillebror med sambo har anlänt från Riga till vårt land för att fira jul.
Jag är världens lyckligaste storasyrra!

Jag laddar

Ja, jag laddar.

För att orka dra till ICA och påbörja harvandet på julmatsinhandlingen.

Druckit en liter starkt skånskt kaffe.

Ätit två mackor med makrill i tomatsås (hur fanken man nu kan bli sugen på det?).

Snart bär det av...

Äntligen får man nytta av den där profylaxandningen man lärde sig då man var gravid.

LEDIGA FAMILJEN

går på jullov idag!
Tre hellediga individer: J, Lill-E och vovven Simpan.
Halvledig student: Ego
Oledig lagerchef: M

Även om jag har as att göra med skolan kommer jag att göra ett ärligt försök att vara ledig i jul, det bör man väl vara?
Det måste man liksom unna sig efter en strävsam termin, med Xarbetet och allt.
Det känns i familjen Knas att vi behöver vara lite lediga,
mysa, gosa och ett och annat slagsmål.
Som sig bör.

Oj, var blev han av?

Julbadet

Inte lycklig precis.

Huvudet sprängs...

...alldeles snart.
Har en fruktansvärd huvudvärk som känns som betong som krackelerar.
Nu är det bara två dagar kvar på praktiken för denna perioden och jag kan inte fatta att tre veckor har gått redan.
Tiden går för fort helt enkelt.

Oj fasen, kom precis på att jag glömde köpa fiskmat idag.
Dumt.
Tror ni de uppskattar en korvmacka?
Med rödbetssallad, det e ju ändå snart jul.

Titel? Jaja..

Rubrikfantasin är inte på topp i kväll.
Men mitt humör är det minsann inget fel på, glada laxen.
Helgen varit MYCKET men KUL.
Kalas för kusin E med mumsig chili con carne, gott vin och söt marcipanrackartårta. Barnen gillar verkligen kusin E och hans stora storasyrra F.
Gårdageseftermiddagen (kul ord) tillbringades hos papps med mamms för att planera julmaten. I år skulle vi verkligen dra ner på frosseriet, var tanken i alla fall. Och jahapps, när vi var färdiga med "matlistan" var den tp lite längre än vad den brukar vara...
Försöker införa något nytt varje år men verkar som om vi liksom glömmer att ta bort något...
I år har maken beställt viltpaté med cumberlandsås och mamms önskar smarrig grönkål, jag vill ha saffranspannacotta och papps vill ha potatisarna rundare än förra året.
Ja, vi kan nog konstatera att vi lär bli mätta denna julen också.
Fetare också?
Förmodligen.

Glad Lucia eller grattis på Luciadagen?

Skit samma, önskar er alla en bra lördag i alla fall.
Dagens luciakrona eller kanske stjärngossestrut går till tre universitet/högskolor som satsar på en magister/masterexamen i Vägledning och karriärutveckling!
WOW säger jag bara!
Förhoppningsvis startar denna utbildning för första gången i Svedalas historia ht 2009, alldeles perfekt för mig! Den ska jag söka och ha som en plan B om jag inte får något jobb till sommaren eller hösten, är så glad...

Igår hade jag en alldeles supermysig kväll med guldgossarna. Den stora guldgossen var på träff med andra pappor.
Vuxna män gör saker tillsammans liksom.
Gårdagens vuxenträff gick ut på pizza, öl och bakande av pepparkaksslott.
Maken kom hem vid tvåsnåret efter en trevlig kväll med gott sällskap.
Idag väntar stallets bestyr, innebandyträning, ICA, plugg och födelsedagskalas!
Men först, en helvetes massa kaffe!

Trött men lycklig

Dagarna bara rullar på.
Praktiken är precis så bra som man kan önska sig,
underbara ungdomar i alla sorter och former.
Skönt att känna att man hittat rätt i yrkesdjungeln till slut.
Familjen Knas längtar till julledighet, kanske mer än någonsin.
J och I kommer nästa fredag från Riga för att fira jul med oss och det ska bli helt underbart att träffa dom igen.
I kväll e det dags för Lill-E´s lussefest på dagis.
Han ska vara pepparkaka i år.
Förra året ville han vara kung.
Han e ett år äldre, har liksom fattat det här med lucia nu.
Klädkoderna.

Allt för showen

I morgon är det dags för J´s lussetåg i skolan.
Förra veckan berättade han att han skulle vara tomtefar.
Vid läggdax igår sa han:
- Mamma, jag ska inte vara tomtefar längre. Jag ska va nisse istället.
- Va, varför det?
- L och jag har bytt. Du vet, han var bättre på att nysa än mig.

Prestationsångesten kommer alltså redan i ettan...

Cravings

Misstänkt likt andra bruna, runda grejor jag pysslar med titt som tätt.
Jag försäkrar att detta inte har något som helst att göra med detta.

Och nu kväll...

Tre inlägg idag; morgon, middag och nu kväll.
En Egodag.
Till kvällsmat har det serverats lite försmak på julen.
Korvar, köttbullar, sill och kokt ägg.
MUMS!
Också Janssons frestelse, såklart.
Och Janssons skinkfrestelse till J och Lill-E.
Lill-E sa:
- Åh, så´n här har jag ätit på dagis!
- Oj, så´n med skinka?
- Näää, med banan.

Det är bra med nya traditioner...

Vilken bra dag det har varit.
Medan J och jag fnittrade oss igenom Väla på jakt efter julklappar med varsin milkshake var M och Lill-E och fikade mumsfika hos farmor och farfar.
Vi är alltid lika välkomna dit på fika och mysigt småprat om ditten och datten.
Det känns så underbart skönt att våra barn har närvarande mor- och farföräldrar som finns med i vår vardag. På ett så naturligt och okonstlat sätt som beskrivs som, ja, äkta kärlek.
Till J och Lill-E´s mormor, morfar, farmor och farfar:
Tack av hela våra hjärtan att ni är just ni!

Nu hemmet!

Nu är jag snart redo för jul.

Sedan Väla köpcentrum

Ingen bild.
Inga avslöjade julklappar.
Mycket folk.
Kräkkänslor.

Först städa.

Som ett brev på posten

Alldeles lysande.
Så här innan jul.
TVf-n pajjat ihop.
Ja, vad ska man annars lägga pengar på?
Men, inget ska förstöra mitt goda humör ikväll.
Iväg och lägga ett par tusingar på en ny TV,
med ett leende på läpparna.
Jajamen.
Trevlig helg på Er!

Jag är imponerad!

Jag hör ofta hur man klagar på "dagens ungdomars" attityder och värderingar.
Men jag är imponerad.
Under mina möten med ungdomar inser jag vad de har att tampas med, smått och stort.
En del så vilsna i världen en del så fokuserade.
Tuffa studier som kräver mycket, att passa in men ändå vara speciell, vara "normal" men inte för normal.
Tankarna för framtiden som snurrar runt som en tornado.
Så rädda att göra fel.
Så noga att göra rätt.
Vad kan man göra för dem?
Det finns ingen given karta som ska följas, ingen karta som kan delas ut.
Bara vägleda i detta virrvarr av möjliga kartor. Vissa vägar är knaggligare än andra.
Vissa vägar ses som alldeles för raka.
Vissa kartor finns inte överhuvudtaget. Vissa kartor vill man inte förstå att de finns.
Jag vill finnas.
För dem som behöver vägledas, för dem som bara behöver prata en stund, för dem som är glada och för dem som inte är så glada.
Jag vill göra nytta.
För dem som måste ha sina attityder och värderingar för att kunna vara en del av vårt samhälle.

Julklappinhandlingstid tack!

Det är lugnt, gott om tid.
Plötslig panik.
Vi har as att göra hela tiden.
Tänkte i mitt stilla sinne att sticka till affärscentrat i helgen.
Ja, klämma alla klapparna på lördag.
Men det var innan jag insåg att J har innebandymatch hela lördagen.
Ingen bra idé att ta med Lill-E Gangstersson till ett stort köpcentra.
Hmm.
Borde VERKLIGEN läsa en massa i helgen, skolstuff liksom vilar inte ens på helgen.
Men om jag tänker efter så brukar jag nog panika varenda jul, och det har ju löst sig hittills.
Hoppas på detta nu också.
Det löser sig nog.
Men jag blir irriterad på mig själv.
Men det är väl ett faktum, till och med för barnen.
Som Lill-E sa när jag hämtade honom igår:
-Hej fårskalle!
Men med ett leende.
Tur det.

Ett annat liv!

Lever jag nu.
Tvära kast och en givande inblick i yrkeslivet.
Från att själv styra sin tid till en annan verklighet, min framtid liksom.
Efter hämtning av guldklimparna är det läxdax och tid för att laga en näringsrik middag till söta avkommor. Hektiskt men kul och insikten om hur vardagen faktiskt fungerar.

Min praktik kan inte vara bättre. Min handledare och jag förstår varandra totalt och det är inte många människor jag känner så med. Jag uppskattar hennes sällskap och enorma kunnighet.
Kunnig på rätt sätt liksom. (Mina kära kursare vet vad jag menar med rätt sätt)
För mig känns det fullkomligt underbart att bli uppskattad för den kunskap jag införskaffat under den tid jag har studerat. Min praktikhandledare uppmanar mig att ta för mig, visa vad jag kan och visar mig den bekräftelse jag så väl behöver.
På ett sunt och utvecklande sätt.
Jag känner mig säker i min roll och vet att detta är rätt yrkesval för mig. Även om jag står inför ett vägskäl inför framtiden blir det bra vilken väg jag än väljer att ta.
Det är jag och ingen annan som styr.
Världen är öppen...

Jag är kickad!

Alltså kickad på det viset att jag idag fått en jättekick av min kära handledare!
Gött med praktik som fungerar på detta utvecklande sätt. Min handledare äger, som J hade uttryckt det.
Det är liksom på det stället jag vill jobba!
Ja, det vill jag.
BASTA!