onsdag 23 juli 2008

Det var som fan!


RASTA FLÄSKETRAPPORT: Vågen visar att jag är på gång! Jag vet att man inte ska hålla på att väga sig för jämnan, men det är ju det som sporrar mig! De som förväntar sig få se lite smaskiga siffror kommer att bli besvikna, min vikt är och förblir en hemlighet! När jag stolt berättat för folk att jag minsann har varit ute och sprungit kommer frågan:

- Hur långt sprang du?

Nu ska jag tala om att det INTE handlar om hur LÅNGT jag sprungit, utan att jag och rumpan (vi lever helt olika liv) faktiskt ÖVERLEVT! Jag kör efter konceptet "i rymden kan ingen höra dig skrika", vilket innebär att se till att inte synas. Möjligtvis kan någon ibland skymta denna varelse (mig), röd som ett stoppljus och flämtandes i någon glänta. Men jag försvinner snabbt!

4 kommentarer:

Unknown sa...

Bra. Kämpa på och skit i vad andra säger. Jag har slutat jaga min tonårsfigur, men det var ett svårt beslut. Ibland måste man ge sig även om man är född smålänninig.
Kram Memme

Unknown sa...

Nu dra vi till mera lantlig miljö.Lycka till med jakten på rumpan.

Ullabella sa...

hahaha...det handlar också om hur länge man springer....så stånka på du...du kan alltid dra på en rånarluva på skålten så är det ingen som ser det är du..=)

Anonym sa...

Ännu har jag inte lyckats få en skymt av dig när du springer, men du är en jäkel på att cykla!!! Snacka om att jag är i underläge, jag får väl smygträna om jag ska kunna följa med fler gånger...