JAG VILL! JAG VILL! JAG VILL! (stampar i marken som ett litet barn)

På sommaren åker man till IKEA när det regnar. Då kan man köpa olika käcka saker med finurliga namn till en relativt billig peng. Vad jag också införskaffar är ett avundsjukt beteende på alla de som har en bättre ekonomi än jag. Ni vet, de som rullar ut många platta paket. Varenda gång jag varit på IKEA önskar jag beställa en bamsestor container och slänga alla våra möbler (utom arvegodset), riva en och annan vägg, måla om och hyra en lastbil. Denna lastbil kör sedan hem skitsnygga möbler och pryttlar från diverse inredningsbutiker. Ekonomin tillät en röd filt, två svarta kuddar, decilitermåttsats, en sänglampa till M (Lill-E kraschat den gamla) och en äggdelare. Var så sugen på att köpa gröna, stora växter men insåg att dessa lätt kommer att vältas vid nästa innebandy-match, bättre att vänta. Nya sofföverdrag då? Tanken far snabbt till de tassavtryck och chokladfingrar som redan finns hemma, och inser att dessa inte kommer att upphöra dyka upp inom den närmsta framtiden. Jag dämpar min möbelångest genom att tänka på att mina barn ska kunna leka i vårt hem, det kommer andra tider så småningom. Kanske har vi mer pengar då också. Jag menar, jag kommer ju att tjäna storkovan när jag är färdigutbildad (dream on, dear Ego). Både M och jag minns barndomskompisar som var förpassade till vissa rum för att leka. Dörrar i hemmet som var stängda för barn och lek, så vill vi inte ha det. Våra barn ska kunna leka i sitt eget hem, kojjor och slott ska kunna byggas. Spiderman och Batman ska kunna ge sig ut på svindlande äventyr i godhetens tecken, hinder i form av matbord och soffor blir i fantasin till klippiga berg och djupa dalar. Mamma Ego inser att Ego får stå till sidan ett par år till, lugn i tanken om att IKEA kommer att finnas kvar. Container kommer alltid att kunna hyras och livet är bra.

KRAM FRÅN EN BARNFAMILJS MAMMA