Usch! Pi! Tvi! Skit också!

Det funkade ända fram till nu.

Igår small det till, solen blivit för mycket.

Stort, elakt skitmunsår poppat upp på min stackars underläpp.

Kul att försöka sörpla i sig kräftmojs imorgon...

Ännu bättre känns det att se en liten bild

på det elaka viruset, så mysigt så.

Någon bra huskur? Någon?

Hästpremiering

Dagen D för Pausans äldsta dotter, treårsstoet Penny. Idag ska hon upp till bevis. Biljett till Riksutställningen i Vetlanda eller ej...
Håller just nu på att försöka få i mig ett glas fil utan att kräkas. Hatar frukost. Om den inte intas på hotell förstås...
UPPDATERING: Är hemma igen! Premieringen gick kanonbra! Pausans bägge döttrar fick 40 poäng! Penny fick sina poäng så nu är det Vetlanda som gäller i september! YES!!!!!!

Framtidsutsikter

Frågade barnen vad de vill bli när de blir stora.
Lill-E vill jobba på pappas jobb, på lagret och packa grejor.
J svarade att han vill jobba på MC Donalds.
Frågade honom lite snällt om han möjligtvis inte menade ÄGA Donken.
- Näää, det är nog bara en massa papper som ska skrivas å så...
Nej, jag ska bli "stek-kock". Du vet mamma, precis som SvampBob!

Måtte jag bli en bra studie- och yrkesvägledare.
Men å andra sidan, de får bli vad de vill.
Bara de är lyckliga.
Lika lyckliga som idag, när de hade lyckats proppa öronen fulla med lera.

Man börjar ju undra...

RASTA FLÄSKETRAPPORT: Faktum är att jag ger mig själv MVG i ämnet. Med besked. Inte fusksmaskat en enda gång och kroppen har fått jobba i värmen. Det måste helt enkelt bero på "min vecka" att vågen kör ett orent spel. För visst svullnar man en aningens aning va? Snälla, säg att det är så! Eller kanske har den pajjat? Jag menar, det hjälper inte ens att dra in magen, den visar absolut fel siffror! Skitvåg! Nä, imorgon ska jag göra som på bilden, bara för att bli lite glad.

Det är väl inte fel att konstruera sin egen verklighet? Eller????

Tack Dumle!

Tusen tack för en supertrevlig dag! Barnen hade jätteroligt och du kan vara sååå stolt över din son! Men det vet jag ju att du redan är! KRAM

Måndag igen!

För mig har måndagar en röd färg. Alla veckodagar har olika färger i mitt huvud, så har det varit sedan jag var liten. Lördagar är gula. Så ding är jag.
Idag ska jag vara en god och pedagogisk mamma.
Japp, så är det då då.....

Here we go again!

Idag har hela familjen Tokstolle varit på "morfars strand", som barnen kallar det. Vattnet kristallklart och het underbart för de som badade. Jag badar inte under en speciell vecka varje månad (hrmhrm-you know). Nu ska jag berätta om hur getingarna hittade till stranden:

Varje sommar tillkommer ett nöje för oss som bor här. Nämnligen sommargästerna. Ett år trycktes det till och med upp tröjor med texten: Jag är ingen badjävel, jag bor här!

Dagen till ära dök det upp ett gäng sommargäster på den annars så lugna stranden, de var väl åtta vuxna med tillhörande ganska små barn. De hade jättetrevligt och mös i små lustiga strandtält som de spänt upp vid sina strandfiltar. Mysmys! Ett tu tre var det tydligen dags för lite sen lunch för engångsgrillen packades upp av karlarna. Den placerades sedan på en av sandbankarna en bit ut. Ungefär där de flesta småbarn plaskar och badar.

Okej, tänkte jag under parasollen, de ska grilla lite korvar till barnen. Men nej, upp packades STORA, RÅA kycklingklubbor. 10-12 klubbor placerades sedan under stor omsorg på denna stackars engångsgrill. Jag som arbetat med mat, undrade om dessa människor inte hört talas om varken rötmånad eller salmonella.

Efter en pyttestund började då getingarna komma, getingar älskar grillning. Så då började de utnämnda kockarna att grilla getingarna, med en sån där elektrisk fugsmälla som liknar ett tennisracket. Döda eller halvdöda getingar landande alltså lite överallt i barnens vatten. Getingarna plockades upp av diverse mammor. Min mamma, killarna och jag tog en äventyrspromenad bort från eländet. Då vi återvände var tydligen kycklingklubborna fortfarande inte klara, kolsvarta utanpå och ryslans rosa inuti. En av grillmästarna hällde vatten på grillen med klubborna och nickade bara då jag frågade om han höll på med såsen.

Lika kul varje månad!

Jaha, då har "lönerna" kommit, snabb landning på kontot och sedan försvunnit igen! Precis betalat månadens räkningar. Sjukt roligt! Det som faktiskt gör mig asarg, säg vad ni vill, är att våra knattar har varit hemma HELA sommaren! För detta har vi nu betalat kommunen över 1500 spänn! Det är värt varenda slant, men något snedvridet kan jag tycka! Vågar inte ens tänka på hur mycket pengar som försvunnit till kommunen för outnyttjad barnomsorg, med tanke på barnens sjukdomshistoria det senaste året! Dessutom tror jag att killarna hade sluppit hälften av sjukorna om städningen på skola och dagis hade varit OK! PI ATTAN!

Well, sura slantar är nu på sin väg i cyberrymden och fattiga familjen ställer sin förhoppning till denna lilla rackare, allt med tanken är man inte med, kan man heller inte vinna....

Hur dum får man egentligen vara?

Lånade en tränings-DVD av goda vännen...

Kunde bara sluta på ett sätt, synd bara att jag inte tänkte på det lite tidigare.

Något inuti min högerarm pajjat, ont.

Ska nog hålla mig till jogging, promenader och cykling i fortsättningen.

Dessutom har jag inga lämpliga kläder, inget sån´t snyggt linne som damen på DVD´n hade, inga svarta cykelbrallor heller. Inget låtsas-smile för den delen. Så det funkar ju inte.

VIKTIG INFORMATION!

Statistiska centralbyrån har semester till den 11/8.
Så var det med det.

På väg hem från ICA

J: - Mamma, du kan få min sista godisbit!
- Nej tack, älskling. Mamma har ju slutat äta godis.
J: - VA? Ahh, just det, för din tjockhet va?
- Mmmm

Positivt tänkande?

Igår var det skitvarmt, typ 28 grader. Mild vind som ibland gjorde sig påmind. När det är sån´t här väder bör man välja cykelväg mycket noga.

För när man cyklar (i bränna-fläsk-anda) blir man svettig, och i svett fastnar små, små insekter.

Miljontals. De kommer från åkrarna. I 55 minuter samlade jag på insekter. Skit samma, syftet var att rasta kroppen och det gjorde jag minsann.

När jag på kvällen sa till min käre make att jag behöver en ny sadel till biken, skrattade både maken och pappan:

M o. pappa: - Det är väl inget fel på din sadel!!! Otränad rumpa.

Jag: - Det handlar inte om rumpan!

M: - Du, det är bara ovanan!

Jag: - Har du blygdläppar?

M: - Nej...

Jag: - Håll då truten!

För övrigt hade killarna haft en helt underbar dag på stranden med morfar, nya vattenövningar skulle visas för mig när jag flåsande anlände till stranden. M och min mamms dök upp efter jobb och tillsammans grillade vi på pappas altan! Mycket trevligt och mycket gott! Sedan var det såklart dax för ett kvällsdopp! Havet helt stilla och stranden i stort sett folktom. Vilken lyx det är att bo såhär! Barnen i fullkomlig extas då de ännu en gång stolt fick visa sina nya vattenkonster. Själv satt jag på stranden och tittade på de människor som jag älskar mest i hela världen. Fem skrattande älsklingar, badande i solnedgång...

Jag är lycklig!

Nu gäller det...

Barnen med morfar på stranden, jag och "Läslusten" har tillbringat ett par timmar ihop. Bjudna på grille hemma hos morfar...
Jag tänker cykla dit nu.
Det är långt som fan.
Positivt tänkande...

Jag e på gång.. tralalalalaaaaa

Idag kom "Läslusten" och hälsade på! Ett kärt återseende som gjorde mig på jättegott humör. "Läslusten" och jag hade riktigt trevligt ihop då vi tillsammans botaniserade i olika teorier och perspektiv. Gemensamma gamla vänner dök upp titt som tätt, vi pratade med Mead, Rogers, Lewin och en del andra gamla kloka rävar. Angelöw och Jonsson var ytterst behjälpliga då "Läslusten" och jag for ut på villovägar, ni vet, tillsammans kan vi bli lite för ivriga och balla ur. Jag ser fram emot morgondagen, då ska jag bjuda "Läslusten" på kaffe igen!

Det var som fan!

RASTA FLÄSKETRAPPORT: Vågen visar att jag är på gång! Jag vet att man inte ska hålla på att väga sig för jämnan, men det är ju det som sporrar mig! De som förväntar sig få se lite smaskiga siffror kommer att bli besvikna, min vikt är och förblir en hemlighet! När jag stolt berättat för folk att jag minsann har varit ute och sprungit kommer frågan:

- Hur långt sprang du?

Nu ska jag tala om att det INTE handlar om hur LÅNGT jag sprungit, utan att jag och rumpan (vi lever helt olika liv) faktiskt ÖVERLEVT! Jag kör efter konceptet "i rymden kan ingen höra dig skrika", vilket innebär att se till att inte synas. Möjligtvis kan någon ibland skymta denna varelse (mig), röd som ett stoppljus och flämtandes i någon glänta. Men jag försvinner snabbt!

Till Humle och Dumle

Här kommer mitt bidrag till "insamlingen" på Hybrisvarning!

Förvirrad besöksräknare borttagen. Den var knäpp från början och blev bara värre! Häck-väck-puts-borta! Kanske blev den så eftersom jag har en liten millimeter (svart streck-insekt/trips) innanför datorskärmen? Den kryper omkring och är just nu på väg till verktygsfältet... Undrar just var ett oönskat kommatecken kommer att finnas? Bådar gott inför ett examensarbete.....

AFFRAN HAR KOMMIT HEM!

Nu ska det tränas! Afrodite (2 år) och kompisen Paljett hemma för träning och bantning till premieringen om en vecka. Detta gäller även mig...

Jag vill gärna visa lilla snäckan, men frågan är om jag kan hålla jämna steg i traven. Vi får helt enkelt testa i hagen. Denna lilla häst är P´s föl nummer 2 och har världens vackraste ögon, ni vet, sådana där förtroendeingivande och milda. Hon är mörk i färgen och har karaktäristiska zebraränder på benen. Hon kommer att ta domaren med storm...

(Kortet har Garderobkonsultens dotter tagit en dimmig kväll)

Bokat stuga!

Världens bästa Garderobskonsult ändrade deras bokning på High Chaparall så vi kunde följa med! Hon är minsann en riktig vän! Våra killar kommer att fullkomligt gapskrika av lycka när vi talar om det för dem, vilket vi kommer att vänta med för att slippa höra tjat typ: NÄR SKA VI ÅKA???? Småland får passa sig i mitten av augusti, då kommer elva cowboysar att inta stället! Watch out, säger jag bara!

RASTA FLÄSKETRAPPORT: Man kan nog kalla det barnmisshandel då man tvingar sina barn att cykla bredvid en springande, flåsande mamma. J tog det hela med ro och undrade varför jag sprang så sakta. Han (7 år) gav mig lite tips om hur jag skulle hålla mina händer så jag kunde springa lite snabbare. TACK min älskade son! Ätandet har gått alldeles lysande och jag klarat mig HELT utan sötsaker sedan jag bestämt mig, duktig Ego. Jag menar, ska jag kunna ha nätstrumpor på mig på High Chaparall, utan att låren ser ut som kassler, gäller det att ligga i som tusan!

Efterlysning!

Måndagen den 21/7 upptäckte jag att två dagar har försvunnit från hemmet. Den ena var en ledig dag som hette lördag och den andra var en slappedag som brukar kallas för söndag. Kännetecken är att de är ganska snabba och glada, kommer tyvärr inte på inkallning. Jag saknar dem väldigt, hemmet är tomt utan dem. Så snälla, kontakta Ego om ni hört eller sett någon av dem! Mindre hittelön erbjudes vid tips som kan lösa fallet!

Vilken jävla bra mobiltelefon

jag har. Jag kan varmt rekommendera en Sony Ericsson Z-någonting då man festar. Efter gårdagens massa ståhej begav sig Garderobkonsulten och tant Ego in till stan. Lill-E blev såklart sur för att jag behövde vuxentid och beslöt sig därför att skjuta mig innan jag hann gå. Tydligen bättre med en död mamma än en som lämnar huset.

Som sig bör hade vi varsin cider i handen då vi anlände till staden. Garderobkonsulten fick ågren då dotterns pianolärare stod på parkeringen, så vi gömde oss lite diskret bakom ett gathörn. Vi vet ju att det är strängeligen förbjudet att dricka alkoholhaltiga drycker på offentliga platser. Därför bestämde vi oss att inte se speciellt offentliga ut. Då kom polisen körande, vi nickade lite vuxet och log vårt allra nyktraste leende.

På en totalt folktom och svinkall uteservering åt vi tvårätters a la GI och drack o-GI-öl. Gott som tusan! Sedan begav sig mammorna ut på stan för att träffa andra vuxna och fulla människor. På första stället träffade vi min "knullkompis" som nu är singel och var, som han sa, redo för skamliga förslag. (För er som inte vet, är min KK inte en riktig sådan, utan en som på en tågresa för ett halvår sedan, undrade om M och jag ville följa med på en svingersklubb, eller om jag kunde tänka mig att vara tillsammans med hans tjej eller med honom. Jag avböjde såklart vänligt men bestämt. M är ju den ende för mig...) Så vi krogade vidare, träffade gamla vänner och bekanta, kul kul!

Garderobkonsulten och jag anser att taxiresor är alldeles för dyrt och bestämde oss för att vara smartare än taxibolagen. Så istället för att ta taxi från stan till lilla hembyn tog vi nu bussen från stan till vår grannby. Därifrån skulle vi sedan ta taxi hem. Skitsmart, vi skulle tjäna hur mycket som helst på detta! Vad som hade varit ännu smartare hade varit att ringa efter en taxi redan på bussen, för när vi hoppat av och ringde skulle det dröja 50 minuter innan taxin kunde hämta oss. Rådiga och förnuftiga kvinnor som vi är togs ett snabbt beslut om att promenera hem. 3,5 km var ju ingen biff för oss inte. Sagt och gjort började vi traska hemåt. Garderobskonsulten med sin färdkost, pommes med ketchup, som inhandlats inne i stan. Tradition är annars att trycka i oss varsin kebab innan hemfärd, men kebab ingår inte i god GI-anda, tyvärr!

Men jisses vad det var beckmörkt, och inga reflexer hade vi. Reflexvästar ingår liksom inte i festkitet. Men, min mobiltelefon har den bästa lampa man kan be om. Ja, det känns nästan som om den räddade våra liv! Ja, inte för att det kom så många bilar, men det kunde faktiskt ha gjort det! Skoskav ja, men vi tjänade penningar på det! Och trevligt hade vi, som alltid!

Idag har det varit lugna gatan, kalas hemma hos mamma, trevligt och mysigt! Barnen fått glass, tårta och godis. Och massor med kramar förstås!

Godnatt och tack för att du orkat läsa!

Flugor är insekter, mitt försvar.

Idag har jag, utan samvete, smällt ihjäl typ 7000 flugor.

De ska ge f-n i min nybakade sockerkaka.
Men jag lägger de döda bland det komposterbara...
Men jag vägrar gå ut med de soporna till den bruna tunnan,
det får M göra.

Jag lever fortfarande!

Lite ont i huvudet, lite ont i låren men sovit gott! Allt städande igår känns sååååå bra idag och mitt dåliga humör försvann som en vindpust då Dumle ringde! Tänk vad lycklig jag kan vara som har så många människor omkring mig som gör mig på gott humör bara genom ett par ord! :) När M kom hem tog han över grillförberedelserna och jag sprang av mig alla tankar, skönt! Med en morot i varje hand sprang jag upp till hagarna och kelade lite med P och sedan sprang jag en tur i skogen. Luften i byn tog slut ungefär efter andra uppförsbacken, då höll jag på att dö. Min strategi är att springa i uppförsbackarna och gå i nerförsbackarna, känns som tortyr men funkar.

Grillgott hos Garderobskonsulten och sedan cyklade vi allihop till den årliga dansen i byn bakom sjön, lövad dansbana och massa människor! Det är så mysigt!

RASTA FLÄSKETRAPPORT: Var helrätt på det hela gårdagen. Käkade tom frukost. Koll på GI och lyckades motstå både klyftpotatis och bearnaisesås, höll mig till jättegod bönsallad med vitlök. Sprang tills jag höll på att avlida och cykelturer på kvällen. Så idag när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 2 hg. Det tackar vi för....

Idag ska M på MC-runda i goda vänners lag. Jag ska fortsätta min kamp för väluppfostrade barn, baka tårta till mammas kalas imorgon, på kalas i eftermiddag och festa på stan i kväll. Min resa fortsätter framåt på nya vägar!

Damma???

Klockan är bara två och dagen har varit smått kaotisk. Glad i hågen styrdes kosan till Coop för att göra av med barnbidraget, det vankas ju grillning till kvällen. Allt funkade jättebra tills Lill-E kom på att det var roligare att sitta på kundvagnsbilens tak. Det kan man klättra upp på via framrutan på bilen. När jag väl fått honom att sitta i bilskrället var han klart sur som ättika och mamman skulle straffas till varje pris. Ja, varför inte öppna dörren på bilen så alla varor på nedersta hyllan åker i golvet?

Efter att ha befriat Coop från oss var det dax att plocka upp all mat i kyl och skafferi. Bara det är ju skitkul när man i stort sett hyperventilerar. Medan jag slogs med röran i köket hörde jag att det spolades för många gånger på övervåningens toalett. M´s nya raklödder som var svindyrt finns inte mer. Lill-E sprutat ut allt i toaletten så nu går det väl snart ut vattenvarningar på radion, hela Skåne lär bli drabbat.

Då jag fortsatte med kriget mot skafferiets alla burkar och påsar insåg jag att det var dax för en grovsanering. Ut med allt på köksbordet, rensa och slänga! Hur seg är man egentligen i huvudet då man inte inventerar innan man handlar? Två paket brun farin (som vi endast använder till Irish coffee), tre paket florsocker, tre paket mjöl, tusentals snuttar med olika former av pasta och Muminkex med utgångsdatum 2005.
När jag ändå var på G fick kylskåpet sig en omgång också!
Vad ska jag nu göra? Inte damma ialla fall!
Sova...

RASTA FLÄSKET!

Min rumpa växer och "volangerna" (obs! plural) existerar i högsta grad.
Idag är det då dax!
Att mota fettet i grind!
Ni behöver inte önska mig lycka till.
Jag vet när det är dax...

Har precis gjort en fasansfull upptäckt.
Jag måste dammtorka.
I morgon.

Jamen, OKEJ då!

Snålshopping på stan idag. Ruggigt tom plånbok.

J tjatat om dessa i mina ögon ugly-skor, om man nu kan kalla dem skor.

Sonen har påtalat stor orättvisa i familjen,

detta eftersom lillebrors sandaler blinkar.

Det gör inte hans, sursura miner.

Glad att han i alla fall valde orange, fint till sommarbruna ben...

Ännu en gång falerade det konsekventa.

Men, vad fanken! Killen lyser ju som en liten sol!

Föräldramakt

Barnen bråkar om allt denna morgon.

Min hämnd: Kålpudding till kvällsmat

*hehe*

(Tänk om de tycker om det?)

Uppdatering kl.19.25: Dax att ändra taktik. Killarna ÄLSKADE maten, kålpudding, kokta morötter, pressgurka med persilja, ja de fullkomligt vräkte i sig. Vilken usel hämnd...

Behöver tips!

En gång när jag var hos frissan erkände jag att det slarvades med användandet av balsam.

- Jamen, det är ju bara i med balsamet och låt det sitta medan du gör allt det där andra! sa frissan till mig.

Detta är nu två år sedan.

My god, vad jag har funderat!

Jag är inte äckligare än någon annan, så..

Vad är det jag borde göra i duschen, som jag inte gör?

Kan vänliga själar tipsa om lämpliga duschbestyr? Tänk nu på att min dusch är av mindre modell, så inga akrobatiska övningar, tack.

En härlig dag!

Tänk vad härligt det är när dagar blir sådär jättebra! Mycket bättre än vad man trott liksom...

Killarna hängde med till stallet utan knot, fyllde alla vattenkannorna under glada skrattanfall och utan att spruta på varandra jättemycket. Medan traktorn med vattnet kördes till hagarna fick arbetssamma killar en gratistur på gårdens gamla cykelkärra. Traktorchauffören, tillika gårdsägaren var sedan hygglig och lät killarna få åka/köra traktorn. Tur att de har öron, annars hade smajlet gått hela vägen runt...

Väl hemma från djurbestyr blev det middag och sedan till Hembygdsparken med garderobkonsulten och fyra av hennes barn, ja till och med hunden U fick hänga med. Lek och fika hela eftermiddagen! Garderobkonsulten är min allra bästa vän, denna vänskap har vuxit under många års tid och jag kommer att kämpa med näbbar och klor för att denna vänskap ska bestå. Jag är så lycklig över att hon finns, och det gör hon, finns alltid! (Om du läser detta så face the facts: du slipper mig aldrig!)

Eftersom det åter var hästdax på kvällningen fixade M maten, tomatsoppa och pannkakor! Ja, jag vet att det inte är torsdag, men vi är inte så traditionsbundna här. Dessutom är M´s pannkisar så goda att jag hade kunnat leva på dem!!!

GOD NATT!

Jag älskar att bo på landet.

Jag är djurvän, nästan alltid. Insekter är inte djur, de är insekter.

Jag insektdjurovän.

Dessa skapelser har vi i stallet, skulle inte komma innanför min dörr. Hemma hos mig härskar en vanlig hederlig flugsmälla. Den äger.En av slem-snurrorna i stallet fastnade i mitt hår igår.

Kräkvarning av värsta sorten....

Körde förbi ett kalhygge.
Lill-E: -Hoppsan, här har dom visst grillat!

Jag kapitulerar!

Vita flaggan har långsamt hissats!

Jag inser att jag inte kommer undan.

Gräv fram något intressant

och börja bläddra.

Bli vän med Goffman och Ryen.

Se socialkonstruktivismen i vitögat och

känn det Peavy känner.

Det som en gång varit så lockande,

mitt kall.

Bläddra lite grann och känn efter,

kanske tänds lågan igen.

TACK SUS!

Såååå tacksam för kuliga inlägg som förgyller min vardag! Dagens guldkorn http://susolsson.blogspot.com!!!
TACK!

Jahapp!

Idag är en skitdag. M börjar jobba igen efter tre veckors pust-ut. Gick och la mig 21.30 igår för att stiga upp igen 21.40, klä på mig, på racercykeln för att jaga ett föl som bestämt sig för att hälsa på grannen. Underbart...

Igår pratade Lill-E mycket om Sammy, vår älskade lille vovve som fick lämna oss i juli förra året. Det är svårt för en fyraåring att acceptera att någon man älskar inte längre finns, Lill-E och Sammy hade något speciellt tillsammans. Vissa kvällar väller minnen och frågor upp i Lill-E´s söta lilla huvud. När han rabblar upp medlemmarna i vår familj avslutas det alltid med:....OCH Sammy! Så klart att han fortfarande finns i vår familj, liggandes på ett moln och blickar ner på oss. Men bara när han vilar, för i hundhimlen finns många kompisar att leka med, alltid strålande sol och många ben att gnaga på. Och det viktigaste av allt, i hundhimlen har man inte ont längre...

PUST!

Ok, alla hästar där de ska vara. Det är fullkomligt ljuvligt att strosa i hagarna bakom skogen, hästarna gnäggar välkomnande och kommer fram för en stund mys. Älskade fölungen (gårdagens rymling) och jag har haft springtävling, mamma P skiter fullkomligt i vilket och käkar vidare. Lillan har nu fällt det mesta av fölpälsen i huvudet och fram kommer samma gyllenbruna färg som hennes mamma. Jag älskar att gå runt i hagarna med mina grymma gummistövlar och rensa tankarna. Detta är min heliga fristad...

Trodde jag, ja!

Förra inlägget beskrev lugnet före stormen. Sto och liten fölunge kraschat hagen. Trådar och pinnar huller om buller. Hem med dem och fixa ny hage.
Säkert som ett fort.
Undrar hur länge detta håller?

Alla hästar på plats

Lyckats att både ta in och ut hingstarna utan större skador. Kvällsrundan igår var inte lika lätt, fölet på fel sida elstängslet ledde till dragkamp i totalt ösregn. Jag vann! Efter en varm dusch bjöd M på god middag, grillad fläskfilé med massa goda tillbehör. Vad jag är glad att han finns!

NY EGO, NY LAYOUT

Frågade M vad som var min sämsta egenskap, ärligt alltså.
- Din empati, svarade han.
Jag ska sluta vara snäll, jag menar sådär dumsnäll.
Så nu börjar mitt nya Ego-liv, energitjuvar göre sig icke besvär.

Rent spel?

Kära maken fick friheten att välja:
En valp eller riva väggen mellan kök och vardagsrum.
Vad tror ni han valde?

ETT UFO HAR LANDAT!

Vad är detta? Jo, vår nya barnvakt!

För endast 149 svenska riksdaler är sommaren räddad för vattentokiga barn och andra knytt! Kanske kan denna vattenslide-bana förgylla kvällarna för föräldrar som saknar "vuxenliv"?När barnen somnat sött kan denna välsignade skapelse flyttas till baksidan av huset, till en liten sluttande gräsmatta. Passande kläder tas på och med någon käck schlager i bakgrunden förlustas man sedan. Denna vattensprutande varelse kan bli en kär gäst i smått uttråkade hem, där vuxna behöver "egentid". Vill man så kan man inta lämplig dryck innan, om man har svårt att "släppa loss", ja, att bejaka sin barnsliga sida menar jag! Kanske detta även kan ingå i spektaklet som sker på andra sidan åsen, VECKA 28! Vad betyder detta här i Nordvästra Skåne? Jo, den berömda tennisveckan! MÅNGA med annat riktnummer intar annars så lugna Båstad för att dansa och dricka på beachen, kända människor inräknas och inrapporteras till lokalpressen. I vilken värld inhandlas en flaska vanligt vatten för 1200 kronor? Flaskan dekorerad med bling-bling i form av strass går tydligen åt som smör i solsken. För att inte tala om champagnen! När jag jobbade på Coop inkom en ny vara varje sommar, en vara som vi inte hade i sortimentet under tio månader utan endast i två. Nämnligen det som kallas för "kok-kaffe", det vill huvudstadens invånare ha när de kommer till landet! Undrar om dessa sommargäster tror att vi här i Skåne alltid dricker kok-kaffe? Ja, efter vi har mjölkat korna och harvat åkern på morgonkvisten! Då sätter vi oss i våra kök och dricker kok-kaffe.....

SKRIET FRÅN BONNA-BYN

Önskar att jag kunde skrika jättehögt och läääääänge utan att någon hör det. Det känns som om jag hade mått bättre då, liksom få ut min frustration över saker och ting. Just nu är det super-virr-varr i skalet på Ego. Miljoner tankar som far runt som den värsta spiralen, orosgrejor som påverkar och drar ner. Snälla och förstående M frågar vad det är som oroar och jag kan inte säga något som är vettigt, för det finns inget som är vettigt att oroa sig för eller att vara ledsen för, för den delen. Ändå gnager det konstant som en teremit i hjärnan. Hur kan man ha "jobbångest" när det är M som ska jobba på måndag, inte jag. Jag har samma känslor varenda år, vill INTE att han ska börja jobba igen. Känns som om jag aldrig kommer att få träffa honom igen, tänk vilken idiot man kan vara! Kanske är det det som kallas kärlek? Läste en gång i en mycket klok bok att det endast är jag själv som styr mitt tankemönster, det har hjälpt mig många gånger och kanske kommer det att hjälpa mig nu också. Jag är en typisk "tänk om"-människa, en sådan som försöker räkna ut alla dumma saker som kan hända. Att försöka räkna ut hemskheter i förtid är en mycket destruktiv verksamhet som tar mycket tid, som istället skulle kunna gå till att vara glad. Möjligen är det så att jag tror mig kunna hantera tråkigheter bättre om jag är väl förberedd, vilket då leder till att jag är down för saker som inte finns. Jisses, vad jag är invecklad nu! Det handlar nog om att jag ska styra mitt tankemönster till något positivt istället. Det ska jag göra här och nu:

1. Vad skönt det ska bli att ha kvällarna efter jobbet ihop med M! Tänk vad vi ska mysa på altanen! Sommarkvällarna är ju långa!

2. Fy bubblan vad kul det ska bli när stallchefen är på semester! Blir lajbans att ha hand om elva hästar några dagar. Ingen kommer att rymma och betäckningarna kommer att gå bra!

3. Vad lärorikt det blir att inte ha några pengar ett tag! Håller tummarna för trisslotten på kylskåpet! Är man inte med kan man heller inte vinna!

4. Givetvis kommer J att knäcka "läskoden" när som helst, dessutom kommer han säkert snart att tycka att det är kul att läsa. Dessutom kan det väl inte vara så att man MÅSTE kunna läsa när man börjar ettan? Även om alla andra barn kan det? Så klart inte!

5. Tänk vad duktiga dom är på arbetsförmedlingen nu för tiden!

6. På måndag ska jag börja läsa inför X-arbetet, det ser jag verkligen fram emot! Har så mycket att välja på, vilken ynnest! Det finns faktiskt de som inte har några böcker, tänk på det!

7. Lill-E kommer att vara frisk HELA hösten! Inga dagissjukor här inte! Alla är redan gjorda och så frisk som den ungen ser ut finns det inga virus som kommer att bita på honom!

8. Det är säkert billigt att laga fläkten på bilen!

Detta var dagens lektion i att lära Ego tänka positivt. Tänka-positivt är ett kärnämne i utbildningen som kallas "EGOLIVET". Tror det ger 10000000000000 poäng?

ALLTSÅ, SÅ HÄR ÄR DET:

När det gäller mina studier är jag en mycket strukturerad människa. Eller ska jag kanske säga var. Jag har nämnligen inte en aning om var strukturen tagit vägen, jag börjar frukta misstaget av att ge mig själv lite semester. Det skulle jag nog inte gjort. Funderade igår på vad jag lärt mig under de två år jag pluggat, jag kommer inte ihåg någonting. Jag blev fan i mej rädd! Tänk om jag glömt allting, alla teorier och åskådningar har kanske lämnat krullhuvudet och jag är blank igen. HJÄLP! Eller är det så att mina kunskaper lagt sig i dvala i något specialfack i hjärnan? Med tanke på vad jag har framför mig i höst är detta verkligen inte bra. För hur i hela fridens namn ska jag kunna göra ett examensarbete utan att kunna någonting och utan läslust? Man är ju ganska desperat om man på allvar tror att en ny, röd fondvägg ska inspirera en att påbörja läsandet. Jag blir skraj när jag inser att jag är färdig SYV om ett år, då ska jag ut och vägleda andra människor. Kanske vilsna, trötta, glada, sjuka, uttråkade människor som förlitar sig till mina färdigheter. Visst, jag har utvecklats jättemycket under dessa år. Blivit en gladare och mer förstående människa som nu kan se flera, inte bara två, sidor på samma mynt. Men det hjälper ju inte, tänk er detta senario:

- Hej! Det är jag som är SYV på denna skolan! Vad har du på hjärtat då?

- Snälla hjälp mig, jag är så förvirrad och behöver verkligen din hjälp!

- Nä men oj då! Jag vet inte hur man gör, men jag är en glad människa som ser många sidor på samma mynt! (ler som ett j-a fån) Det är väl bra?????(ler ännu fånigare)

Jag hoppas verkligen att min läslust kommer tillbaka, känns konstigt eftersom jag varit en sådan som med sann glädje öppnat en ny bok och ivrigt gjort anteckningar i olika färger och rader. Kanske är det så enkelt att jag bara måste börja bläddra, leta i sidor efter det jag egentligen brinner för. Någonstans borde jag hitta lusten igen, bara att försöka komma igång. Varför kan apoteket inte sälja läslust och studieteknik på burk? Ja, istället för massageapparater, menar jag. Är det viktigare att svenska befolkningen är sexuellt tillfredsställda än bildade (fniss, snacka om att greppa efter halmstrå)? Nej, just nu sliter jag mitt hår och undrar var Ego tar vägen...

BARNDOMSMINNE NUMMER 1

Efter att ha läst Humles senaste inlägg om Sockiplast på hybrisvarning, kom jag plötsligt ihåg en händelse på sena sjuttiotalet. I skuggan av sockiplast fanns mockasinen. Mockasiner i klatschiga färger kan fortfarande hittas i dagens butiker men på sjuttiotalet tror jag det endast fanns röda eller mörkblåa.

Kanske en och annan nyans av brun oxå. Rätta mig gärna om jag har fel...

Vår granne jobbade på en läderfabrik. Min pappa fick, enligt honom själv, en lysande idé. Min bättre vetande mamma försökte avstyra denna händelse så gott hon kunde, med ett litet leende på sina läppar. Men min pappa tyckte att idén var f-n så bra att han envisades med ett ärligt försök. Pappa hade nämnligen fått överblivna läderbitar av grannen, och vad består mockasiner av? Jo, läder och tyg!

Vi tre barn fick därmed ställa oss en och en på köksbordet så papps kunde rita av våra fötter på dessa lädersnuttar. Efter detta limmade han på denna "sula" på våra strumpor. Och VIPS! så hade han konstruerat egendesignade mockasiner till sina telningar! Vad som hade varit ännu smartare hade varit att se till att den "ruggiga" ytan hade varit mot golvet för våra nya mockasiner var väldigt hala. Och stela. Då limmet hade torkat knakade det om man försökte böja på foten. Summa summarum var det tur att vi hade ett parkettgolv som kunde fövandlas till en skridskobana. Med nya mockasiner seglade vi barn runt på golvet som i den värsta skridskouppvisningen! Om tanken var att barnen skulle ha fräcka mockasiner eller om han var snål förtäljer inte denna historia, men billigare blev det i alla fall inte. Jag kan garantera att dessa skapelser fick bo längst in i våra garderober tillsammans med de raggsockar som min farmor stickat till oss. Hon ville så gärna men kunde inte. På något sätt stickade hon fruktansvärt hårt vilket resulterade i en stor, hård garnknuta längst fram i tån. Foten liksom "knycklades" om man använde dessa i sina allvädersstövlar. Funkade inte...

/Ego

SAKNADEN ÄR STOR!

Jag tar härmed på mig ansvaret att meddela omvärlden att vaxduksdesignen stagnerade för många, många år sedan. Den snyggaste jag har hittat var HELT genomskinlig, och tro mig, jag har botaniserat runt i ett antal olika butiker. Jag förstår att ni känner er precis lika bestörta som jag, det finns knappt några ord som kan beskriva denna saknad av fräna vaxdukar. Kära medmänniskor, i denna sorgliga stund måste vi försöka se bortom detta I-landsproblem och kämpa för en bättre framtid. Vi kan bara hoppas och tro på att designer runt om i världen fokuserar mer på denna känsla som uppbringas vid ett möte med en vacker vaxduk, känslor som resulterar i nya produkter. Nya vaxdukar kommer att pryda våra bord, vi måste bara tro tillräckligt mycket. En annan tid, en annan dag kommer jag att finna det jag söker och därmed infinner sig frid i hjärta och sinne.
En som fortfarande hoppas....

HÅL I GOLVET

Suget blev för stort denna gången, återvände till brottsplatsen igår. Annars hade jag stampat hål i golvet. Det gamla antikbetsade bordet blir nu utlagt på Blocket och in kom ett nytt, vitt härligt bord. Det heter NORDEN, vackert va? Nya lampor åkte också med i den gula kassen...

Vårt stora vardagsrum fick ett big- bauta-lyft (moget uttryckt!) för en ganska liten peng! Halvfattiga Ego gjorde ett klipp! Endast ett platt paket fanns kvar och kartongen var bruten och skadad så bordet blev 900 spänn billigare! Detta gladde naturligtvis även mitt småländska resesällskap. Idag ska jag ut på vaxdukjakt för att kunna bevara det vita bordet ett tag. Tror ni jag kan hitta en röd/vit? Inte för blaffig, och utan segelbåtar, fruktkorgar och jordgubbar. Vill ha en stilren vaxis, finns det tro? Har aldrig sett någon utan läskiga sommar- eller julmotiv, men kanske har designen av vaxisar utvecklats. Det får bli dagens uppdrag. M´s uppdrag är mycket tråkigare, köpa nya sladdar och mecka ihop ett par snygga dragningar kors och tvärs i huset. Det bästa med M är att han är ruggigt snygg fast han meckar ihop tråkiga saker. Jag tar på mig ett litet vitt förkläde och serverar en stark gin & tonic för husfridens skull...

MOT EN NY DAG, MINA VÄNNER!

JAG VILL! JAG VILL! JAG VILL! (stampar i marken som ett litet barn)

På sommaren åker man till IKEA när det regnar. Då kan man köpa olika käcka saker med finurliga namn till en relativt billig peng. Vad jag också införskaffar är ett avundsjukt beteende på alla de som har en bättre ekonomi än jag. Ni vet, de som rullar ut många platta paket. Varenda gång jag varit på IKEA önskar jag beställa en bamsestor container och slänga alla våra möbler (utom arvegodset), riva en och annan vägg, måla om och hyra en lastbil. Denna lastbil kör sedan hem skitsnygga möbler och pryttlar från diverse inredningsbutiker. Ekonomin tillät en röd filt, två svarta kuddar, decilitermåttsats, en sänglampa till M (Lill-E kraschat den gamla) och en äggdelare. Var så sugen på att köpa gröna, stora växter men insåg att dessa lätt kommer att vältas vid nästa innebandy-match, bättre att vänta. Nya sofföverdrag då? Tanken far snabbt till de tassavtryck och chokladfingrar som redan finns hemma, och inser att dessa inte kommer att upphöra dyka upp inom den närmsta framtiden. Jag dämpar min möbelångest genom att tänka på att mina barn ska kunna leka i vårt hem, det kommer andra tider så småningom. Kanske har vi mer pengar då också. Jag menar, jag kommer ju att tjäna storkovan när jag är färdigutbildad (dream on, dear Ego). Både M och jag minns barndomskompisar som var förpassade till vissa rum för att leka. Dörrar i hemmet som var stängda för barn och lek, så vill vi inte ha det. Våra barn ska kunna leka i sitt eget hem, kojjor och slott ska kunna byggas. Spiderman och Batman ska kunna ge sig ut på svindlande äventyr i godhetens tecken, hinder i form av matbord och soffor blir i fantasin till klippiga berg och djupa dalar. Mamma Ego inser att Ego får stå till sidan ett par år till, lugn i tanken om att IKEA kommer att finnas kvar. Container kommer alltid att kunna hyras och livet är bra.

KRAM FRÅN EN BARNFAMILJS MAMMA

KAN INTE RIKTIGT VAKNA!

Nej, det känns som om jag inte sovit på typ 100 år. Trött, trött och åter trött. Fast jag inte gör ett skit. Besviken över att ett efterlängtat möte inte blev av och oro för makens strapatser har dämpat det goda humöret en anings aning. Hoppas vakna imorgon pigg som en lärka, redo att möta dagens utmaningar. Grillihillit hos grannarna igår var superlyckat! Tio vuxna och tolv barn kan låta en aning hysteriskt men funkade lika bra igår som alltid! Doktor Krull och hans underbara hustru fixade kanonmat, mätta och halvfulla spatserade vi hem i sommarnatten! Som sig bör var vi dock städade föräldrar.......

Slipersoljan for fram i all hast och utemöblerna har fått en välbehövlig strykning, getingarna snafsar på träet och spottar ut detta tugg av våra möbler för att kunna utöka boytans kvadratcentimetrar. Eftersom vi varken gillar getingar eller deras bon och definitivt inte söndertuggade utemöbler fick orken läggas på detta, husmålningen har legat i träda. Men vi kämpar tappert på i vår semestervardag, för det vet ni väl: även semester blir till vardag med tanke på städning, mat, handling osv. Bara med en lite slappare hållning och mindre kläder....

KRAMAR FRÅN EGO

SÖKES: BILDNING

Precis läst klart Dan Browns Da Vinci-koden. Tänkvärt. Hemlighetsmakeri och kluriga koder. Precis som hemma hos oss:

- Mamma, vad tuggar du på?

- Tomat

- Som luktar choklad?

- Mmmm....

Eller:

- Mamma, får jag socker på cornflakesen?

- Nej!

- Men det har ju pappa! Varför får han och inte jag?

- För han är vuxen. (?????????)

Solklart, det krävs bot och bättring i detta hus! Da Vinci på er!

VÅR BY

Vår lilla by, som består av ca 35 villor och smågårdar och ca 10 bostadsrätter, ligger mellan två andra små byar. De här två har faktiskt både bank och Ica-affärer. Det har inte vi, inte ens en mack eller korvmoj. Förr i tiden fanns det bageri, affär och Lantmännen. Nu finns bara tomatodlingen med sin gårdsförsäljning och faktiskt kan man köpa ägg hos stallägaren. Det är vad som finns att tillgå i vår by; tomater och ägg. Inte att förglömma har vi också ett litet bibliotek som har öppet några timmar i veckan. Det är vår by, detta! När M och jag flyttade hit undrade vänner om vi fått hjärnsläpp, vad skulle vi där ute på landet att göra? Vi menade att villapriserna i stan var så höga så vi fick leta efter något annat ställe att bo på. Vår lilla by har något annat. Något som vi tycker är värt hur mycket som helst, i sann Bullerbyanda men utan Änglagårdsgirighet. I vår by är alla accepterade som de är, oavsett bilmodell och lön. Här får man glada kommentarer för att man köpt nya gummistövlar. Efter ett generationsskifte kryllar det av barn i byn, vi är sex familjer som har barn födda samma år. Vi umgås flitigt både vuxna och barn. Vid promenader hälsar gamla och unga alltid, stannar upp och frågar hur det står till och viktigt småprat genomförs. Det känns skönt!

Byns största kohage blir en hisnande pulkabacke på vintern och skogen erbjuder både blåbär och kojjor. Tusentals kottar har plockats, vissa samlas i burkar och vissa används som bomber på föräldrar och kompisar. Bästa vägen är grusvägen bakom "tomaten", den kallas för Rally-vägen och är den absolut bästa då man vill sladda så det ryker. Det vet alla.

Kan det verkligen vara så här bra? Ja, det kan det faktiskt! Jag har verkligen försökt att hitta fel på folk och fä i byn men misslyckas totalt. Folket är inga inskränkta bybor som aldrig lämnar häradet utan tvärtom. Beresta, utbildade och yrkesverksamma människor som valt denna by som fristad att andas i. En by där alla katter har namn är en god by. Visst finns det gamla hemligheter som aldrig kommer att röjas, halvskumma saker som hänt genom åren. Men livet på landet är det som jag behöver, här är jag lugn och trygg. På fredag ska midsommargänget grilla tillsammans och snart är det åter dax för dansen bakom sjön. Lövad dansbana och glada låtar från ett lastbilsflak, glada människor samlas och äter gott, dansar och lever livet! LÄNGE LEVE VÅR BY....

LITE MER VERKLIGHETSTROGET...

Efter lustiga kommentarer om min som-inte-finns-klänning, kommer här en lite ärligare bild på mig! Men kanske, en dag, kommer det att finnas en klänning i min garderob. Det är så här jag brukar se ut: Skitig, blå tröja, Svelandväst, ridbyxor med gräs-slem och gummistövlar från Lantmännen. Värsta glammostilen va?

DJURVÄN???

Vem hade då de bästa meterologerna? DMI hade rätt hela förmiddagen och SMHI hade rätt hela eftermiddagen! Regnet uteblev då 15 fjordgalningar träffades för att träna inför sommarens premieringar och utställningar. Hästar och människor i olika åldrar, olika erfarenheter och olika sorters kakor till kaffet, det är kanon och Ego njöt i fulla drag! Hemma hade M fullt sjå med grabbarna + tre kompisar här, livat och glatt! Men som den rysligt effektive man han är så hanns det med en del målande också! Grädde på moset blev det då han fick dra fram grillen och skapa en lyxmiddag till familjen!

Lill-E är en generös kille, delar gärna med sig av allt han har. I ett av våra akvarium bor fem tigerbarber och en kräfta vid namn Sur-Sven. Igår var deras vatten misstänkt grumligt. Våra blickar riktades till Lill-E som förnekade all inblandning, med den där speciella glimten i ögat. Våra erfarenheter av denna blick säger att inte lita fullt på oskyldiga ord som kommer ur denna mun.

- Snälla E, tala om vad du gjort med akvariet?

-Inget! (snett leende)

- Lilla gubben, det är jätteviktigt att du talar om det, så mamma och pappa kan fixa till det! VAD HAR DU HÄLLT I?

- Hockey-pulver

Fiskar gillar inte salmiakpulver, men det löstes upp väldigt fort. M satte världsrekord i att byta vatten och faktum är att nu, ett dygn senare, lever både fiskar och surkräfta...