Tro det eller ej, men igår kom ett celebert besök till mitt hem. Runt 10-snåret dök minsann Harry Potters ärkefiende Voldemort upp och förtrollade mina små änglar. Ingen trevlig shopping på stan fast det vankades både Grafittipära och glass. Grabbarna Grus betedde sig som om de aldrig varit bland folk. Sju års uppfostran och social kompetens plockade elaka Voldemort bort från guldklimparna. Mina högskolestudier i både ledarskap och pedagogik var noll värda och jag ska skriva till högskoleverket och kräva pengarna tillbaka! Jag menar, det kan omöjligt vara mig det är fel på, fick faktiskt VG! Det var så illa att tårarna mina kom i bilen på väg hem.
Dumle tröstade via telefon och menade att det bara är att kämpa på och ha förtröstan, fasen kommer snart att ta slut. För det är väl en fas? Snälla, säg att det är en fas...
8 kommentarer:
Det är EN av alla faser. Kanske kommer du att gilla just denna fasen skarpt när den är över och ersatt av ngn annan?
Själv har jag hittills gillat kolikfasen bäst. Tänk om jag vetat det då ;)
Fast... ungar är hemska när de är mellan fem och tio ungefär. Sedan blir det lite lättare något år...
hade gärna velat se detta scenario...och ja...jag är faktiskt glad jag inte har några barn...i såna situationer..vet du älskar dina killar men ja...det tär säkert på just det kontot när de beter sig så där...tur du hade Dumle då!
hmmm har en 16 åring som är totalt out of his mind för tillfället...känns som det är hopplöast att försöka uppfostra om honom...du har ju några år på dej! om det kan vara någon tröst. Att bära sig illa åt är ju faktiskt ett tecken på trygghet, man vet att mamma älskar en ändå. Haf tröst vännen:-)
Haha!
Gissa om jag saknar den där tiden!
Nu får man föreläsa om alkoholens dumheter och preventivmedel.
Och ingen pedagogisk utbildning har jag någon nytta av.
Du fick igång oss mödrar! Du är inte ensam om detta dilemma - enade vi stå men vad hjälper det?! Det där med villkorslös kärlek är inte så lätt, älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst...
Visst gör utmaningar livet spännande?!
Kraaamar, Dumle igen.
Känner igen. Tyvärr. Klart det är en fas. Det måste vara en fas. Och tårar gör att det känns lättare.
Denna period varar bara tills de fyllt 17.........med några små avbrott, så det är snart över.
Att tro att fasen är över vid 17 är kanske liiite optimistiskt, men man lever på hoppet, ju. Du klarar det.
Skicka en kommentar