Jag kan ärligt säga att jag inte har en uppsjö av vänner och kompisar. Ja, jag skiljer mellan dessa för jag tycker det är skillnad på kompisar och vänner. Kompisar är för mig sånna som jag kommer bra överens med, snackar någon gång då och då, skrattar och pratar ytligt om saker och ting som händer på livets arena. Vänner är något helt annat. Vänskap är något som jag är oerhört rädd om, något jag försöker vårda väl. Vänskap har inga gränser utan ställer sig över ålder, intressen, avundsjuka, konflikter, missförstånd och förväntningar. De vänner jag har skulle vara en brokig skara av människor om de skulle träffas alla på samma gång. Jag har svårt att se någon person likna den andre, alla är lika underbara fast på olika sätt. Mina vänner har speciella platser i mitt hjärta, dessa platser är vigda till var och en. Genom mina vänner utvecklas jag som människa, får andra perspektiv på livets alla konstigheter och trevligheter. Jag är en människa som har temperament, envishet, massor av känslor och funderingar. De vänner jag har accepterar mig för den jag är, hjälper mig när jag behöver det. Likväl skulle jag gå över berg för att hjälpa mina vänner, det handlar om en ömsesidighet. Jag hoppas att mina vänner känner att jag ALLTID finns till för dem, jag önskar att de känner det där djupa förtroendet som jag vill förmedla med mina ord och handlingar. Lite lättvindigt brukar man säga att man ska vara rädd om sina vänner, men jag vill uppmana ordens verkliga betydelse. Tänk ett litet tag på vad orden betyder för just dig. Kanske är det så att man ibland ska stanna upp ett tag och tänka snäppet djupare på vänskapens betydelse, har man "råd" att inte vårda vänskapen omsorgsfullt?
/Ego
1 kommentar:
Riktga vänner växer inte på träd.så sant som det är sagt, man måste vara rädd om dom man har.
Skicka en kommentar