ORO-DAX I HJÄRNAN IGEN....

Jag skriver ju i min profil att jag är en orolig person, en sån där människa som räknar ut grejer att oroa sig för i förtid. Detta är ett av mina största fel! Ja, man kan kanske se det som att jag är negativt inställd till framtiden, helt enkelt! När allting faktiskt är hur bra som helst tycker jag att det är för bra och måste då leta upp något att oroa mig för. Nu har jag då hittat ett antal saker att oroa mig för:

1. Kommer E att vara lika sjuk igen till hösten (dagis-sjukor alltså!)?

2. Kommer J att tycka det är lika pestigt med fritids till hösten? Han har ju haft en lång paus från denna, enl. J, eländesplats. Kanske kan jag klara av att fixa skolan utan att J är på fritids?

3. Kanske kan jag pressa det ännu mer. Tänk om jag t o m endast behöver ha E på dagis 15 timmar/vecka (=allmän förskola=kostar inget=mindre risk för eländiga kräksjukor)?

Är jag en idiot som tror och hoppas på att fixa ett examensarbete med barnen hemma den största tiden? Trots allt har jag ju fixat dessa två senaste kurser...

4. Kommer jag att behöva vara ensam på sommarkursen i K-stad? Vad kommer K att besluta?

5. Har jag tagit mig vatten över huvudet då jag beslutade mig för att ensam skriva examensarbetet under nästa termin? Är min tilltro på mig själv verkligen så stor?

6. Vår smått sura sommarekonomi

Ja, dessa sex oroligheter är mitt fokus just nu! Och jag är fullkomligt medveten om att jag inte kan påverka något, eftersom jag inte har spådomskrafter! Och inte kan jag trolla heller! Jag kan också tala om, att det inte är lönt att tala om för mig att jag inte ska oroa mig så mycket, utan ta en dag i taget, njuta av dagen och att mina barn just nu är friska som nötkärnor. Ja, jag vet också att det finns de människor som har RIKTIGA saker att oroa sig för. Jag inser att jag ska vara tacksam för det jag har. Även om det inte verkar så just nu, så ska alla veta att jag ÄR tacksam för det jag har, det handlar inte om tacksamhet. Kanske är det så enkelt att min oro är ett sätt att sortera framtidens händelser, inbillning om att om jag bara vet vad som kan hända är jag rustad för att hantera skiten? För många är detta petitesser, men för mig handlar det om vardagen här i familjen, saker som påverkar vårt liv varenda dag.

Idag ska jag aktivt mota oron i grind, ska totalfokusera på saker som jag INTE behöver oroa mig för. Även den lilla minsta detalj som är positiv ska jag lägga på minnet. Återkommer...

/Ego