Igår var vi på begravning, ett farväl en sista gång. Liten fin kyrka med människor som är tacksamma inför livet och dess gåvor. Att gråta för att man saknar är så smärtsamt, men kanske också befriande. Jag skickar mina tankar till en man som mist sin bästa vän, och till systern som mist sin storebror. För mina barn är det viktigt att tänka på att när man lämnar jordelivet får man träffa sin mamma och pappa igen. Då får man vara tillsammans igen. Det är skönt att tänka så, när man dör är man trygg och bland människor som älskar. /EGO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar