Jag undrar så över hur jag kan hjälpa honom på bästa sätt. Just nu så vill han bara sova, men verkar inte riktigt få ro. Vill inte ens gå ut i trädgården för att kissa, inte äta och inte följa efter mig för att se vad jag gör.
Han är ledsen.
Han har ont.
Även om hans 12-åriga kropp inte längre orkar gå hur långt som helst så har hans ögon aldrig visat tillstymmelse till olust. Förren nu. Jo, jag förstår att han är chockad och har ont men när inte ens en bit leverpastej ur min hand tas emot blir jag riktigt orolig. Det värsta är känslan av att inte ha kunnat förhindra att detta har hänt, han litar ju liksom på oss.
Jag har en miljon känslor just nu, och vet inte var jag ska göra av dem.
Vi kan bara hoppas på att han blir bra igen.
Det som gör mig så in i helvetes förbannad är att vissa människor inte har vett nog att köpa hundar som man orkar hålla? Även om man klarar det 999 gånger av 1000, så räcker det inte.
Fråga Simpan om ni tvekar...
5 kommentarer:
Jag håller med dig. Även om man har en väldig pli på sin hund så måste man alltid tänka på att det är ett djur man har med och göra, och ett djur kan man aldrig till 100% lita på. återkommer och ser hur det går./PF
Tack, Pelle funderare!
Vågar han gå ut nu?
Undrar Simpans mormor.
usch jag mår illa när jag hör om din historia...så många gånger man ser dessa lösa hundar man möter när är ute och går i stan..och man bara väntar på att något sånt som hänt ska hända....hoppas er lilla vovsing blir glad igen....
kramkram
Skicka en kommentar