måndag 2 mars 2009

Den allsmäktige (varning för långt inlägg)

Okej, nu är det dax att få detta ur mig.
Jag behöver skriva.
Läs om ni vill, eller hoppa vidare till en annan trevligare blogg.
Jag är förbannad.

Då och då träffar jag en människa som jag nu kallar Den allsmäktige.
Självutnämnd sådan.
Hon vet PRECIS vad som är rätt och vad som är fel, detta uttrycks gärna och mycket.
Jag spyr.

Här är mitt förhållningssätt: Jag tycker och tänker jävligt mycket. MEN innan truten öppnas värderar jag det jag tänkt och tyckt. Kommer mina åsikter att hjälpa eller stjälpa? För vad i hela helvete är det som säger att mina åsikter är sanningen? Visst, det jag känner är en sanning, men bara för mig med de fakta jag har samlat. Man ska visst få tycka och säga sina sanningar, men detta måste fan göras med RESPEKT för den andra människan. Den allsmäktige är ruggigt noga med att få sagt "sina sanningar", lite då och lite då, lite här och lite där. Sådär slugt, vassa kommentarer som man måste tänka lite på innan man fattar hur vassa de egentligen är. Åsikter vädras OM allt och alla, TILL allt och alla.
Jag inser att Den allsmäktige är farlig, vassa och tudelade tungor är sårande.

Jag har samlat ett tag nu, jag samlar hela tiden.
Nu är jag snart full av samlat skit.
Snart spricker jag och då blir det oåterkallerligt.
Då säger jag min sanning.
Inte om hur dum jag tycker Den allsmäktige är,
utan hur jävla viktigt det är med ett empatiskt förhållningssätt gentemot andra människor. Kan man inte se på andra människor med glädje och förståelse, lyssna på vad som sägs och söka efter det goda i varje individ, då ska man fan i mej inte titta på någon heller.
Och man ska definitivt hålla sin stora käft stängd!

8 kommentarer:

Chrissan sa...

Kan bara hålla med!
Sa själv stopp för 1,5 v sen till en som har mycket höga tankar om sig själv och tycker alltid rätt. Tycker man inte lika är man inte värd vatten. Så nu fick det vara nog.

Lilla stora jag sa...

En gång blev jag kallad för feg och anklagad för att inte våga säga vad jag tyckte... Jag kallar det för smart och att visa respekt för andra. Om jag inte har något trevligt, bra eller viktigt att säga så säger jag inget alls. Mina åsikter (för det har jag ju) om andra människor och vad de gör håller jag för mig själv. Jag anser nämligen inte att jag har någon som helst rätt att lägga mig i andra människors liv! Att påpeka andra människors fel och brister (för dem) leder bara till osämja och skitsnack, dessutom är man ju knappast felfri själv så vem är jag att döma andra!!!

Unknown sa...

Det osar hett idag hör jag, men säkert med all rätt.Jag hejar på dej.

Anonym sa...

Skicka till Gehenna, säger jag som är för feg för att våga...

Anonym sa...

Tur att jag läste HON, blev lite rädd att jag skulle va involverad! hade varit hemskt, fasst vi lyssnar ju rätt bra på varandra! och nu vet jag vem som är den allsmäktiga. Har haft det så på jobbet rätt länge, EN person som alltid tycker till om alla andra och i måndags så "sprack" jag!! Gud va skönt att få säga vad man tycker!! Håller på dej!!/stallchefen!

Resenären sa...

Det låter rätt jobbigt.
Du skulle kanske kunna klura på hur du kan "säga ifrån" på ett OK och respektfullt sätt..? (så kan energin läggas på nå´t annat sen, nå´t roligare)

Och vem vet - får den allsmäktige en liten insikt så kanske hon väljer förändring...

Kram!

Ela sa...

Sannings-levererare gör ingen glad.
Dom går bort.

Jag har en vän som e sån. Men jag skrattar bara åt henne.
Men jag älskar henne o kan skita i vad hon säger o det vet hon :)
Hade det vart en ytlig bekant hade jag dissat den för länge sen.
Folk som bara tar din energi e onödiga i ditt liv.
Fundera på om personen e värd att lägga energi på.

PUSS.

(( Gör gärna en follow-up om det, så jag får höra hur det går. ))

Ting sa...

Jobbigt.
Men såna har jag gott om i mitt liv.
Jag vet inte hur jag ska göra med dem.