måndag 16 mars 2009

Halvångest

Jag vill nog inte kalla det för ångest.
Kanske halvångest.
Tillåter inte ångest att bo i min hjärna,
tvingar undan tankar som gärna vill sätta sig inne i Egohuvudet.
Tror att jag funderar mycket på allvarliga grejor nu,
som att ingenting varar för evigt och annat tungt skit.

Därför blir jag en ganska sorglig figur. Rynkan mellan ögonbrynen verkar ha etsats fast och den blir svårare och svårare att sudda ut. Jag är ju liksom en sådan person som hela tiden försöker hitta guldkornen i tillvaron. Jag är inte van vid att vara deppig på det tröttsamma sätt som nu infinner sig. Jag är en ruggigt tråkig och gammal tant som inte fångar varken ögonblick eller tillfällen, bara famlar lite förstrött i luften med sega rörelser och tänker: Jaha....

Inget att ta på och inget allvarligt, alla är ju friska och dagarna flyter på som de ska,
men ändå.
Flyter på?
Vad är det egentligen för uttryck? Är det något att sträva efter? Att dagarna flyter på? Vaddå, att LIVET flyter på.....

Får nog ta en allvarlig funderare på allt detta. För vem fan vill att livet ska FLYTA förbi?

5 kommentarer:

Resenären sa...

Men där är ju en väsentlig skillnad faktiskt; att låta dagarna (livet!) flyta FÖRBI, eller att välja att flyta MED... Att "go with the flow" liksom, flyta med i livets berg-och-dalbana och tillåta sig att känna efter lite grann, oavsett om man åker upp eller ner...

Ibland är det ju bara pissigt, helt enkelt - låt det vara det ett tag! Det är okej, du är himla bra i alla fall!
Kram!

Ullabella sa...

ja det låter ju inte som dig precis men alla måste ju få ha såna där dagar då det liksom är som en våtgrå yllefilt...kanske det blivit lite väl mycket med allt den sista tiden...för mycket verklighet liksom med skola...jobb...och allt annat..förnuftet säger ifrån..liksom...

skickar ialla fall en varm falkenbergskram...du får göra den hur lång du vill!!

Anonym sa...

Jag sjunker hellre djupt och kämpar mig upp än guppar på ytan i en riktning jag inte själv vågar påverka.


Och jag har missat att betala min domän så bloggen ligger nere ett par dagar till...

Anonym sa...

Så fint du beskriver eländet, precis som om du också beskrev min pysande olustkänsla som vill ut och pratas om. Skönt att vi får grotta ner oss tillsammans! Det får bli nästa affirmation - Jag väljer att se att det finns fler sorgliga figurer! Haha, kanske inte så det var tänkt när vi upplystes om att vi skapar vår subjektiva verklighet själva.
/Dumle

Chrissan sa...

Undrar om det var nån "ångestens dag" el så igår? Hade en riktigt tung dag med ångest om framtiden, jobb, etc etc...men idag känns det lite bättre.
Hoppas du känner detsamma!