Idag ska jag klura på vad jag strävar efter i mitt liv.
På något sätt känns det lite för enkelt för mig att säga att jag strävar efter att min familj och jag ska vara friska och lyckliga.
Det blir liksom lite för stort. För visst måste det finnas en massa "småsträvor" för att nå fram till en "storsträva"?
Vad är då "småsträvor" för något?
Är det att ha mat för dagen eller är det att kunna köpa relativt onödiga statusprylar? Eller kanske det är att få tillfälle att reflektera över tillvaron och det liv man lever?
Jag tror att en av mina strävor är att sluta sträva, vara tacksam över det jag har och sluta analysera varenda tanke och handling.
Men å andra sidan kan jag också ifrågasätta varför ska man alltid vara tacksam?
Mitt ständiga sträv att alltid göra de rätta sakerna gör att det rätta kanske inte alltid är det rätta för just mig.
Vilka strävor har ni?
3 kommentarer:
OJ! Inte ens jag skulle kunna klura ut en sådan fundering.
Men den var bra, jag ska faktiskt fundera ut min sträva nu.
Jag tror att min främsta sträva är att se det stora i det lilla... Att ta vara på tiden jag har liksom, och förundras och imponeras av sådant som kommer i min väg/som jag ser till att få vara med om.
Att se det stora i det lilla har egentligen ingenting med prylar att göra, eller att man måste vara tacksam för allting hela tiden - det handlar mer om att vara närvarande i NUET! Medveten närvaro... mindfullness... man kan kalla det vad man vill!
Det är inte alltid det funkar, men det är en strävan som sagt!
Have a nice day - vi ses hos KCS i morr´n!
: )
Jag frågade en vis man om det var klokt att ständigt sträva efter något mer och fick till svar att själva strävan var fel. Att däremot vara öppen för något mer som man vill ska komma i ens väg var något helt annat, att så att säga ta vara på livets möjligheter utan att missa nuet för att man tänker för mycket på framtiden. Håller med resenären (igen!)om det viktiga med mindfulness därtill i kombination med en nyfikenhet vore det ultimata, tror jag, tralalala. Sen ska man ju leva som man lär...det tar väl ett liv att lära sig det!
Oj, oj, oj...
Skicka en kommentar