Varning för långt och knasigt inlägg! Vill du inte läsa så klicka på det röda krysset längst upp till höger!
För att det inte ska bli några missförstånd ur detta gnäll-inlägg vill jag först bara säga att, jo, jag älskar mina barn. Jag vill att de ska äta bra mat, slappa i pyjamas länge om morgonen, bo i ett rent hem, ha ett långt sommarlov, vara glada, vara arga, springa brunbrända och barfota i gräset, uppleva spänning och tråkigheter, få tråna efter saker, gosa, kramas, pussas, leka med kompisar, få smutsiga händer och fötter och allt, allt, allt annat som hör livet till.
Men.
Tanken på att vara "hemmamamma" är lååååångt borta just nu. Jag njuter av mina semesterdagar så mycket jag bara kan, mycket medveten om att det kommer en dag då våra barn antingen sover eller är hos kompisar. Jag har pluggat på distans de senaste åren och barnen har kunnat vara hemma hela sommarlovet. Detta året biter verkligheten oss i häcken. Jag har semester vecka 27, 28, 29 och Magnus har 29, 30, 31 och 32, vi har alltså en vecka tillsammans. Kanske hade jag inte spytt över städning, matlagning, handling, tvättning, badbyxletande, handuksupphängningar, slagsmålsavbrytningar, fikor, hämtningar och allt annat om vi hade haft semester ihop. Detta är såklart "förbjudna ord" för barnen är ju det finaste och bästa man har, och jag borde verkligen inte gnälla över detta. Överallt läser jag om hur uuuuuunderbaaaaaart det är med semestermys hitan och ditan, så jag undrar såklart om det bara är jag som tycker som jag gör?
Barnen har lov 10 veckor på sommaren, 2 veckor över jul, 1 vecka höstlov, 1 vecka påsklov och 1 veckas sportlov. Jag tycker visst att barnen ska få vara lediga, men vilka familjer fixar alla dessa veckor? Mig veterligen så har man fem veckor på ett år! Varför inte ha tre terminer istället, med färre lov? Vad jag är ute efter är också att barnen då skulle kunna tagga ner pressen i skolan, ha färre läxor (kanske inga alls), lärare skulle ha mer tid att SE och LYSSNA på varje enskild individ. Kanske hade detta varit en liten ljusglimt för många barn gällande lärandet. TID!!!!
2 kommentarer:
Du vet, man separerar från pappan, har varannanveckasbarn, sedan flyttar man 25 mil bort och barnen stannar hos pappan. Då slipper man dem.
Att hjärtat blöder, själen är trasig och tankarna alltid är hos dem kan vi försöka glömma bort.
Men det går inte ;-)
Jag förstår dig!!!
Men om dom skulle gå i skolan på sommaren, så kan dom ju inte springa barfota och bada. dessutom så har ni ju ändå 5 veckors semester att fördela upp över 3 lov och det blir ju ändå 15 v (sommar, nov, jul, påsk) och då fattas det ändå 5 veckor! alltså är det bara att bita sej i baken och gilla läget. Håll ut snart ligger dom till em och sitter uppe halva natten och då kan ni jobba med gott samvete!/ du vet vem..
Skicka en kommentar