Jovars, jag överlevde

Fy, vad jag är kass på att uppdatera min blogg, men här kommer ett par rader.
Flygresan till hufvudstaden gick bra, det gäller att stänga hjärnan och det är jag ju bra på.
Här rullar dagarna på och vi har som vanligt fullt upp med alla dessa vardagliga saker som ska fungera. Ibland undrar jag vad vi håller på med, men sedan tänker jag ett snäpp längre och inser att det nog är ett fullständigt normalt familjeliv.

Min uppgivenhet just nu handlar om tankar som är hos andra människor runt omkring mig. Människor som kämpar förtvivlat för att hålla sig kvar med näsan över vattenytan, som inte skulle klaga en sekund på de triviala saker som jag gnäller på. Jag erfar ännu ett perspektiv på livet och hur mycket som kan ställas på kant. Mitt hjärta är just nu hos människor som kämpar så in i förbannat för en framtid, en framtid som innebär att endast tänka på en dag i taget.

Mitt hjärta är hos er.